Skellefteå har haft en hel del skade- och sjukdomsfrånvaro i det här slutspelet och finalserien är inget undantag. Vilket har betytt att andra spelare har fått ta större roller – och en av dessa är den 18-årge forwarden Oskar Vuollet. Han var på en femnationsturnering i Slovakien med U19-landslaget när han plötsligt fick ett samtal från Erik Forssell som sa att det var dags att åka hem för att spela finalhockey.
– Jag blev lite chockad. Jag låg i sovrummet och skulle bli sova. Det vara bara att åka till hallen och ta ett tidigt flyg morgonen därefter, berättar Vuollet.
Tre olika flygresor senare var Vuollet redo för den första finalen.
– Det kändes som att jag hoppade direkt från hotellrummen till matchen. Jag hann inte tänka så mycket, säger Vuollet, som spelade drygt tio minuter i den första finalen.
– Det var kul. Jag hann inte tänka så mycket när jag kastades in där. Det kändes bra. Jag hann inte bli så nervös och fattade nog inte riktigt att det SM-final jag skulle spela, säger han.
I och med att Vuollet fick spela den första finalen blev han den nionde yngste spelaren någonsin att spela i en SM-final, 18 år och 139 dagar gammal.
Vuollet, som har Clemensnäs HC som moderklubban, har den här säsongen öst in poäng i Skellefteå AIK:s J20-lag. Han gjorde 61 poäng på 41 grundseriematcher och följde upp det med hela 21 poäng på nio matcher i slutspelet. Framgången i J20-laget gjorde att han fick chansen vid 15 SHL-matcher i grundserien, men innan slutspelet hade han inte lirat med a-laget sedan mitten av december.
– Det gick ändå bra i J20 och utifrån det tappade jag aldrig hoppet riktigt om att få chansen i a-laget igen, säger Vuollet.
Vad säger du om din säsong?
– Riktigt utvecklande. Jag var mycket med a-laget i början av säsongen, men sedan tror jag att det var väldigt bra att jag gick ner till J20. Jag spelade med bra självförtroende och hittade bra kemi med mina kedjekamrater. Säsongen har varit väldigt kul, säger han.
I final 2 spelade han 38 sekunder och i torsdags hade han 3:25 i istid. Noterbart är att han fick chansen i en ordinarie formation i spel fem mot fyra. För av de drygt tre minuter han var på isen var 2.40 i powerplay.
– Jag var uppsatt som extraforward, men var med i ett powerplay och jag tycker att det gick bra när jag spelade. Jag vågade släppa loss.
Hur är det att spela powerplay när du knappt var inne alls i fem mot fem?
– Lite nervös hinner man bli. När man sitter på bänken och inte spelar hinner man tänka lite mer, och när det sedan blir ett powerplay ska man in på isen och det första man ska göra är att ta in pucken i zon. Utifrån förutsättningarna tycker jag ändå det gick bra, säger han.
Skellefteå har de senaste åren förlorat några finaler, men en som vet hur det är att vinna guld är just Oskar Vuollet. Han gjorde det så sent som för två veckor sedan, med J20-laget. I finalen besegrade de Örebro.
– Helt makalöst var det. Resan vi gjorde med laget var helt sjuk, det var någonting annat. Vi hade en trevande start på serien. Vi åkte på dyngtorsk borta mot Mora borta minns jag, men efter jul spelade vi bra och i slutpelet gjorde vi några riktiga laginsatser, säger Vuollet som gjorde fyra poäng (3+1) i den andra finalen.
Hur var firandet efter?
– Det var bra. Riktig bra, säger han.
Och nu kan det bli ett till guldfirande.
– Ja, chansen finns ju. Det skulle vara jättekul, säger 18-åringen.
För Vuollet och hans lagkamrater väntar i eftermiddag ännu en bortamatch mot Rögle och vinner västerbottningarna skaffar de sig matchbollar.
Vem hade du som förebild när du växte upp?
– Pavel Datsyk
Vad har du för flex på klubban?
– 70. Jag kör ganska mjuk klubba.
Vad gör du helst en ledig dag?
– Jag tar det lugnt. Är med kompisar och äter något gott.
Varför har du nummer 50?
– Jag vet faktiskt inte. Förra året hade 24 när jag spelade i CHL. Jag har bara blivit tilldelad det.
Du lät Oscar Lindberg ta 24 när han kom hem?
– Haha, där hade jag inte mycket att säga till om.