Många lyfte fram Växjös backsida som en stor anledning till guldet förra säsongen, men framgången då gjorde att många backar i laget har hamnat på andra platser den här säsongen. Kvar är Brian Cooper, Joel Persson och Keegan Lowe. Resten är nya för säsongen, och en av dessa är Elias Rosén som kommer från fyra år på college i USA.
– Växjö ringde två veckor in i juli, och det var bara för mig att säga ja eller nej. De sa att platsen var min om jag ville ha den, och för mig var det ett självklart val, säger Elias Rosén.
Vad var det som gjorde det till ett givet val?
– Det fanns lite alternativ, men drömmen för mig har alltid varit att spela i SHL. Efter college kändes det givet att ta SHL-erbjudandet. Det känns som en bra möjlighet att utvecklas. Som de lade upp det för mig var att det att de har en tvåårsplan för mig och att de kan hjälpa mig. Jag känner att jag också kan bidra här.
Har det gått in för dig att du snart förmodligen kommer att uppfylla din barndomsdröm?
– Det börjar bli svårt. Jag spelade några matcher på proffsnivå efter college förra året. Då ringde min syster och sa: ”Har du tänkt på att du har gjort det? Du är proffspelare nu”. Då insåg jag att jag hade lyckats med ett av mina mål. Nu ska jag bara göra allt för att få spela den där SHL-premiären. Det kan bli riktigt bra.
Vem var den förste du ringde när du hörde om Växjös intresse?
– Farsan. Jag tränade och när jag kom hem var farsan där. Då kändes det bra att prata om det, i och med att han har lite erfarenheter om det och skönt att kunna prata igenom det lite.
”Farsan” är Johan Rosén, som exempelvis vann SM-guld med Luleå 1996 samt spelade tre säsonger i Leksand, varav en som kapten. Numera är han förbundskapten för Småkronorna.
– Pappa har betytt otroligt mycket hela karriären. Han har hjälp mig med alla svåra beslut jag har tagit. Det här var visserligen ett lättare beslut att ta, men det är skönt att ha någon att prata med som har gått igenom samma sak, säger Elias Rosén.
Hur mycket minns du från din pappas karriär?
– Han slutade väl när jag var sju år gammal, så lite minns jag. Jag har många minnen när jag sprang där i korridorerna.
SHL har alltid varit en dröm för Elias Rosén.
Har du något speciellt minne som sticker ut från den tiden?
– Det var många grabbar som hade sina pappor som spelade. Jag växte upp med dem och vi spelade ihop hela vägen fram till gymnasiet. Vi var några stycken som blev väldigt tajta.
Uppvuxen i Leksand med en pappa med 257 SHL-matcher på meritlistan och en farbror (Roger Rosén) som noterades för fem SHL-säsonger kan det tyckas givet att det skulle bli hockey, men Elias Rosén testade på en rad andra sporter också.
– Leksand är så litet så jag försökte hitta någon sport att göra hela tiden. Det var fotboll, hockey, golf, gymnastik på något konstigt sätt, och tennis. Allt möjligt för att ha något att göra på dagen. Men det var mest fotboll och golf vid sidan av hockey, säger han.
Elias Rosén är alltså uppvuxen i Leksand och därmed var det rätt givet att Leksands IF blev hans favoritlag. Ett lag han nu ska ställas mot.
– Det ska bli riktigt coolt. Jag har alltid drömt om att spela i Tegera Arena inför klacken där, eftersom jag har stått där själv. Det ska bli riktigt kul. När jag växte upp hoppades jag nog att det skulle vara i Leksandsfärger, men nu känns det kul att få möta dem. Det kanske gör det ännu roligare att slå dem, säger Elias Rosén.
Vad hade du för idol i Leksand när du stod där i klacken?
– Jens Bergenström var väl den coola killen då. Pelle Prestberg kommer jag ihåg, Mattis Timander under de åren han var där och även Oliver Ekman Larsson. Filip Forsberg bodde några kvarter från oss och det var coolt att se honom växa upp.
Blev det några landhockeymatcher mot Filip Forsberg?
– Han är fem år äldre, men i och med att vi bodde på samma ställe körde vi några inlinesmatcher mot honom och hans kompisar. Det var roligt.
Elias Rosén gjorde fyra matcher i HockeyEttan med Västerås 2018, men därefter bestämde han sig för att flytta till USA för att plugga på college. Där läste han Sports Management.
– Tanken är att jag ska börja coacha när jag har avslutat min egen karriär. Det var bra att få den utbildningen, säger han.
Redan nu vet du att vi vill bli ledare efter spelarkarriären?
– Ja, jag tror aldrig jag kommer att känna mig klar med hockeyn. Jag har varit med farsan en del när han har tränat och jag känner att jag kan ge mycket redan nu av det jag har varit med om. Varenda sommar de senaste åren har jag varit ledare på olika camper och hockeyskolor, och det är jättekul. Det har varit en möjlighet att känna på tränaryrket.
Innan det är dags att bli tränare för Elias Rosén är det många år kvar av den egna karriären. Först ska han försöka spela till sig en plats i Växjö Lakers. Därefter hoppas han kunna få en liknande utveckling som gymnasiekompisen Pontus Holmberg. De spelade ihop i Västerås, men när Rosén gick till college valde Holmberg Växjö. Där var han med och vann SM-guld och numera tillhör han Toronto Maple Leafs.
– När jag blev klar för Växjö skickade Pontus ett sms: "Lycka till. Kör hårt. Det är ett skönt lag och en bra stad att bo i". Det är bara att lyssna på honom. Han har gjort en bra resa och nu spelar han i NHL. Klart jag hoppas på något liknande, men det är bara att köra på och sätta in arbetet, säger Rosén.
Kan Holmbergs resa inspirera dig?
– Ja, verkligen. Man kan ta olika vägar till SHL och högre ligor. Joel Persson är ett annat exempel på en spelare som gått via HockeyEttan. Man får ta vara på möjligheterna man får. Pontus gjorde det och jag ska också försöka göra det.
Vad har du för förväntningar på sig själv?
– Jag ska bara vara en solid där bak. Ska försöka slå bra förstapassningar och följa med laget över hela banan. Jag kanske inte får spela de stora minuterna i början, men jag ska göra allt för laget. Jag är en lagspelare i första hand.
Hur tror du att din roll blir?
– Energispelare. Jag ska göra det så bra för laget som möjligt. Jag tror jag får en bra roll och ska försöka ge energi till laget när jag är på isen.
Vad gör du i ett friläge?
– Kanske ett skott i gubbhörnet. Annars skottfint och ett högt skott med backhand. Fast det kanske man inte ska avslöja här, men i och för sig lär jag inte bli fri så ofta.
Vad har du för målgest?
– Jag gör inte så mål så ofta. Skulle jag göra det är det nog bara upp med händerna i luften. Sedan skulle jag nog åka till klacken och jubla.
Vad blir nyckeln för att laget ska lyckas?
– Hålla oss till vårt system. Växjö har gjort det bra över lång tid. Vi ska jobba för varandra. Ingen är större än laget i det vi gör. Vi håller på att bygga något stort här igen.