ERIKSSON EK: "FÖRSTA GÅNGEN PÅ LÄNGE JAG INTE BOR I RESVÄSKAN"
MoDo är tillbaka i SHL efter sju år i HockeyAllsvenskan och till den här säsongen väljer nykomlingen att satsa på ett helt nytt målvaktspar: finländaren Lassi Lehtinen, 24, som vunnit både JVM-guld och finskt ligaguld, samt Olle Eriksson Ek, som de fyra senaste säsongerna har spelat i AHL.
– Vi är lika gamla och har spelat mot varandra ganska mycket i landslag på ungdoms- och juniornivå. Vi är två killar som vill framåt. För båda är det första gången i SHL heltid. Det känns bra och vi drar åt samma håll. Han är social och förstår svenska och har även bra engelska, säger Olle Eriksson Ek.
Hur viktigt är det att fungera bra ihop med sin målvaktskollega?
– Oftast fungerar det bra, men sedan är alla olika personligheter. Jag och Lassi är ganska lika och då blir det nog att vi pratar mer än om man spelar ihop med någon som är mer tillbakadragen. Jag har aldrig varit med om att det har krockat med målvaktskollegan. Sedan handlar mer om hur man läser personen och hur man hjälper varandra. Det kan vara en styrka om det är två som drar åt samma håll och kan bolla idéer, i stället för att man sitter i sitt eget hörn och sköter sitt, säger Olle Eriksson Ek, som när intervjun görs precis har slagit sig ner i soffan efter ännu en förmiddag med hård träning.
– Den här tiden på året har man inte lust att göra mycket än att slappa mellan träningarna.
Ser du någon serie eller blir det tv-spel?
– Just nu är det Netflix. Jag kollar en ny dokumentär om Florida Gators, ett collegelag i amerikansk fotboll, som har kommit ut. Det är bra än så länge.
Följer du amerikansk fotboll?
– Ja, jag gillar det och det går ändå på ganska bra tider här hemma i Sverige. Jag är med i fantasyligor med kompisar.
Efter fyra år i USA har Eriksson Ek nu Örnsköldsvik som sitt nya hem.
– Jag trivs jättebra. ”Hinken” (sportchefen Henrik Gradin) frågade hur det kändes tidigare i dag och jag sa att det är väldigt bra, för det känns som att det är första gången på väldigt länge som jag har en bas och inte bor i resväskan, säger han.
"Lätt att bli frustrerad"
Eriksson Ek kommer som sagt från fyra säsonger i Nordamerika och där blev det väldigt mycket hit och dit. Han tillhörde Anaheim Ducks organisation, men spelade mestadels i AHL samt ECHL.
– Det har varit mycket oklarheter kring alla grejer och jag har flyttat runt mycket. Först är det NHL-camp och sedan San Diego i AHL. Dels är det mycket resor och dels har jag flängt upp och ner en del. Som de flesta andra tycker jag att det är skönt att ha ett riktigt hem. Innan jag flyttade till Ö-vik har Karlstad varit hemma och där har jag inte varit speciellt mycket de senaste åren, säger Eriksson Ek.
Anaheim Ducks organisation har under de här åren haft det rätt tufft sportsligt, både i AHL och NHL, men Eriksson Ek försöker att se det som en lärdom att ha spelat i ett lag som har förlorat mycket.
– Framförallt har jag lärt mig att det är lätt att bli frustrerad och vilja fixa saker på kort tid. När det går emot får man bita i och jobba ännu hårdare. Det kommer inte att vända på ett par dagar. Förmodligen gör man något fel, som man får sätta sig ner och fundera kring och verkligen ha tålamod i det man gör. I hockey, framför allt på elitnivå, är det små detaljer som avgör och oftast sitter det upp i huvudet. Man blir lätt frustrerad, framförallt i en farmarliga där många spelar för sig själva. Då kan det spreta åt alla olika håll, säger Eriksson Ek.
Vad var höjdpunkterna under dina fyra år där borta?
– Min sista match där borta var min NHL-debut. Det var väldigt kul. Jag var med i en match mot Minnesota och fick då möta brorsan (Joel Eriksson Ek). Det var coolt. Jag tror inte det är så många som får uppleva det. Att dessutom få bo Kalifornien i tre, fyra år och uppleva allt med det var kul.
Berätta om NHL-debuten?
– Vi mötte Arizona borta och både John Gibson och Anthony Stolarz var skadade. Vi hade en back-to-back och dagen innan sa tränaren att jag skulle stå. Det var nervöst och samtidigt var det en ganska enkel sits att komma in i. Anaheim låg sist och försökte egentligen inte göra annat än att förlora. Det var inte så att jag klev in och kände att jag hade någon press på mig. Jag försökte mest njuta och ha kul.
"Att se Joel på andra sidan var speciellt"
Som han nämnde ställdes han även mot sin två år äldre storebror Joel, som sedan 2016 spelar i Minnesota Wild. Även om Olle fick se hela matchen från bänken.
– Att se Joel på andra sida under uppvärmningen, och även Jonas Brodin som också är en nära vän, var speciellt. Det var roligt. Jag sa till Joel att han skulle göra några mål så att jag kanske skulle få hoppa in, men de lyckades inte tyvärr, säger Olle och skrattar.
Hur är din och Joels relation?
– Det skiljer bara två år mellan oss och båda har haft liknande liv. Vi har bott där borta och spelat mycket hockey. Vi har varit hemma på somrarna och tränat ihop och allt vad det är. Klart att man blir tajt, men under säsongen försöker vi snacka om annat än hockey. Det är skönt att ha någon nära som är samma sits, som man kan prata med och få idéer och tips från.
Han står noterad för 27 matcher i HockeyAllsvenskan med BIK Karlskoga, men han har ännu inte spelat någon SHL-match. Debuten kommer alltså att ske i MoDo, som enligt de flesta förhandstips kommer att få kämpa i botten av tabellen.
– Målet är att hålla oss kvar, men som alla lag vill vi vinna varje match vi spelar. Vi har många spelare som inte har spelat i SHL, och det är väl därför vi är tippade där nere. Samtidigt tror jag att vi kan vi vända det till vår styrka. Det finns väldigt mycket potential i laget. Efter lite tid i SHL tror jag det kan bli väldigt bra, säger han.
FYRA SNABBA
Vad har du för förväntningar på dig själv?
– Hjälpa laget att uppnå våra mål för säsongen.
Hur tror du att din roll blir?
– Den tränaren ger mig för att hjälpa laget på bästa sätt.
Vad har du för målgest?
– Då blir det bara glädje, armarna i luften.
Vad blir nyckeln för att laget ska lyckas?
– Det finns många, men tron på oss själva och att vara kaxiga som nykomling.
INFÖR 2023/24
