Andreas Andersson, 44, är hockeyfostrad i Falu IF, men redan som 17-åring packade han trunken och flyttade till Jönköping och HV71. Där tog han sig upp till A-laget och gjorde tre säsonger innan karriären gick vidare. Inför säsongen 2007/08 valde han emellertid att återvända.
– Säsongen innan spelade jag i Rögle i Hockeyallsvenskan men vi kom inte överens om ett nytt kontrakt så jag blev klubblös på våren. HV71 hade Erik Ersberg på kontrakt som gjort en jättebra säsong innan, och så bestämde sig Stefan Liv för att återvända hem från en ganska tuff säsong i Nordamerika. Sen valde Ersberg att åka över till Nordamerika och då kontaktade Fredrik Stillman mig. När jag väl fick frågan kände jag att det inte var något att tveka på, även om jag var medveten om att det skulle bli tuff konkurrens med Stefan, berättar Andreas.
Stefan Liv var också HV71:s förstaval den säsongen, som slutade med att Andreas Andersson fick nio matcher från start och ett inhopp, men relationen mellan de två målvakterna var det inget fel på.
– Det var inga som helst problem. Stefan var en oerhört ödmjuk, snäll och omtänksam person och vi hade en väldigt bra relation. Jag visste om att jag behövde höja mitt spel flera nivåer om jag skulle konkurrera ut honom, men accepterade läget och krigade på så gott det gick för att vara redo när jag fick chansen, säger Andreas.
– Samtidigt är det klart att det är tufft när man spelar så sällan som jag gjorde. Har du inte spelat på några veckor tar det minst en period att bli bekväm i matchsituation igen. Men som jag minns det fick jag alltid två matcher i taget, det vill säga oavsett hur det gick i första matchen fick jag stå nästa också.
Andreas Andersson och Stefan Liv hade en god relation som målvaktskollegor. Foto: Andreas Hillergren/Bildbyrån
Matchen mot Linköping spelades tisdagen den 12 februari, och var den första matchen efter uppehållet för Sweden Hockey Games. Eftersom Stefan Liv varit med i den turneringen bestämdes det att han skulle vilas i SHL-återstarten. Men även Andreas Andersson hade haft några minst sagt omtumlande dagar.
– Ja, jag blev pappa för första gången sex dagar innan matchen när vi fick vår dotter Isabelle, berättar Andreas. I efterhand har jag skämtat om att jag borde skaffat fler barn under spelarkarriären, för båda gångerna jag blev pappa höll jag faktiskt nollan i matchen efter, även om den andra gången var i en försäsongsmatch.
Både HV71 och Linköping låg i toppen av tabellen, och Andreas Andersson visste att det var en tuff uppgift han och övriga lagkompisar hade framför sig när de åkte upp till Linköping för rivalmötet.
– De hade ett väldigt skickligt lag den säsongen och man måste nog säga att det var Sveriges två bästa lag som möttes där, resonerar Andreas. Det var alltid mycket folk på läktarna och fantastisk stämning, jag trivdes alltid väldigt bra i matcherna mellan HV71 och Linköping, och fick ju senare i karriären även representera Linköping mot HV71.
Matchen inleds med en utvisningskavalkad från HV71, och Linköping pressar på ordentligt inför över 8 000 hemmasupportrar.
– Jag minns att ett av de första skotten i matchen går i insidan av stolpen och ut, det var väl ett första tecken på att ödet var på min sida där, skrattar Andreas.
Matchen präglas av känslor och det är grinigt på isen. Totalt delas 46 utvisningsminuter ut, och i ett powerplay sent i andra perioden lyckas HV71 ta ledningen.
– De dumpade ner pucken i vår zon och jag åkte ut och stoppade den vid ena tekningscirkeln, slog en kort passning till Johan Åkerman som i sin tur slog en jättefin crosspassning till Eric Johansson som kom fri och gjorde mål.
– Jag hade tre assist den säsongen, och alla var passningar till Johan Åkerman som sedan spelade vidare och det blev mål, berättar Andreas.
Andreas Andersson med fokus på pucken i en match mot Djurgården i SHL. Foto: Joel Marklund/Bildbyrån
I den tredje perioden utökar HV71 ledningen till både 2-0 och 3-0, varpå Linköping tvingas chansa på att plocka ut målvakten i jakten på en reducering.
– Jag minns att de slog en rätt dålig dump ner i rundeln som jag åkte ut och stoppade. Jag hann titta upp och såg att den enda som kom emot mig var Johan Åkerman, så jag skrek till honom: ”Akta!” och såg att det var öppet i mitten. Jag fick en halvdan träff men pucken studsade i mittcirkeln och gled vidare ner mot målet.
– De sekunderna man följde pucken över isen var overkliga, jag blev nästan chockad när jag såg pucken gå i mål. Jag minns bara att jag stod och skrattade. Att jag blivit pappa, att matchen varit som den varit och att jag gjorde mål. Nej, det var svårt att ta in. Jag minns faktiskt att till och med Linköpingspubliken applåderade det där målet, haha.
Sett över hela Andreas Anderssons karriär var det den enda gången han över huvud taget försökte sig på ett avslut mot tom målbur. Och det hör helt klart till ovanligheterna att en målvakt lyckas med konststycket att göra mål. Blott sex stycken andra har lyckats: Jörgen Rydén, Jörgen Wikström, Jarmo Myllys [som gjort två mål], Vesa Toskala och Karol Krizan).
– Ja, jag har faktiskt koll på dem. Karol Krizan i MoDo gjorde mål bara nån säsong innan mig, och Vesa Toskala i Färjestad inte så långt innan honom. Annars har det ju gått ett tag nu utan några målvaktsmål i SHL.
– Men det har nog inte med bristande klubbteknik hos målvakterna att göra, utan snarare att ishockeyn ser annorlunda ut idag med mycket intensivare press och forechecking vilket ger väldigt få lägen då en målvakt ens kan försöka sig på att skjuta över hela isen, tillägger Andreas.
Andreas Andersson gör en akrobatisk räddning. Foto: Emil Malmborg/Bildbyrån
När NHL-legendaren Gordie Howe en gång i tiden gjorde mål, assist och hamnade i slagsmål myntades begreppet ”Gordie Howe hattrick”. Ett ”Andreas Andersson hattrick” är i stället att göra mål, assist och hålla nollan, en bedrift som nog kommer vara ytterst sällsynt. I alla fall var kanske Anderssons insats mot Linköping den 12 februari ett varsel, för senare på säsongen skulle Andreas Andersson och HV71 få uppleva en ännu ljuvare stund i Cloetta Center.
– Vi ställdes mot Linköping även i SM-finalen, och de hade oss ordentligt i brygga. De ledde med 2-0 i matcher och i match tre i Jönköping var vi helt utspelade i första perioden. De hade en puck som kanske var över mållinjen men eftersom den låg i Stefan Livs plockhandske gick det inte att avgöra. När vi kom in till omklädningsrummet i pausen var Stefan Liv vansinnig över att vi inte kunde spela bättre i en finalserie. Sen vände serien och vi vann fyra raka matcher, minns Andreas.
– Guldmatchen trumfar ändå matchen den 12 februari, även om det var häftigt att få göra mål. Men att slita en hel säsong mot ett gemensamt mål och uppnå det skapar band som aldrig försvinner. Att vi dessutom avgjorde i sudden death gör att glädjen blir så plötsligt och euforisk. Det var helt makalöst att få vara med om.
När Andreas Andersson senare i karriären representerade Linköping fick han också vara med om att slå ut HV71 ur slutspelet 2013, då han stod sjätte och avgörande matchen i Jönköping.
– Det var verkligen nåt speciellt med de matcherna, och mina bästa matcher i Linköping gjorde jag mot HV71, konstaterar Andreas.
Idag är han målvaktstränare för Växjö Lakers och har noterat att hans adept Emil Larmi varit lite sugen på att försöka göra mål i tom kasse vid något tillfälle, och faktiskt också använt sitt eget mål som lite pedagogiskt underlag.
– Jag har haft lite videogenomgångar och visat sekvenser på hur man kan göra mål på vissa motståndarmålvakter, och så har jag nån gång kuppat in mitt eget mål och sagt att man ju kan göra som mig också, det har dragit ner lite skratt i omklädningsrummet, säger Andreas med ett leende.
Inte ett enda målvaktsmål har kommit i SHL sedan Andreas Andersson gjorde sitt mål 2008, men vem tror han själv är den som ligger närmast till hands att faktiskt bryta torkan? Ja, utöver sina egna målvakter förstås.
– Hmm, då sätter jag nog en peng på Christoffer Rifalk i Rögle, han är bra med klubban, avslutar Andreas Andersson.