MÖT MÄNNISKAN: JOHAN HARJU

Det är en ny vardag som väntar Johan Harju. Hockeyvagabondlivet är över, och på visitkortet står det numer banktjänsteman. En omställning, kan man anta, vilket Johan Harju själv också bekräftar.

– Jo, det är klart det är skillnad, säger han med ett skratt. Jag gör min tredje vecka på banken så det är mycket nytt att sätta sig in i. Jag pluggade inte under hockeykarriären så det finns en del att ta igen nu när man påbörjar en civil karriär.

Att Johan Harju gick all in och satsade på ishockeyn får nog, med facit i hand, ses som rätt beslut. Från lilla Övertorneå i Norrbotten nådde han världsscenen och gjorde tio matcher i NHL. Dessutom har hockeyresan tagit honom med på åtskilliga äventyr till spännande platser på jorden.

– I slutet av karriären kände jag att hockeyn var min chans att se och uppleva något annat. Jag skulle aldrig bo i Tjeckien eller Italien om det inte vore för hockeyn, men att åka dit och spela hockey är absolut inget jag ångrar. Tvärtom, jag rekommenderar alla i slutet av karriären att testa. Framförallt Italien var superroligt och även om allt inte var lika tillrättalagt som i Sverige var det ganska underbart när man väl accepterade läget, säger Johan.

”Som gatuhockey fast i lagform”

Som på så många små orter var idrotten central i Övertorneå när Johan Harju växte upp. Det fanns ideellt engagemang, inte minst från hans pappa Åke som tränade både Johans och yngre brodern Jonathans årskull i hockey. Och det fanns ytterligare en sak.

– Vi har hur mycket istider som helst. Man fick träna och spela med både yngre och äldre lag och vi hade uterinkar och friåkning. Så det var matcher, träningar och lek med polarna, minns Johan.

– Jag kan inte peka på exakt vad pappas ishockeyfilosofi var, men någonting rätt gjorde han, fortsätter Johan. Allt gick ut på att vi skulle lira, att vi skulle göra mål. Man fick ligga och tjuva och jaga frilägen, det var som gatuhockey fast i lagform, haha.

Rönnberg räddade karriären

”Eftersom Johan är ett år äldre var han i princip genom hela uppväxten bättre än mig”.

Citatet kommer från Linus Omark, den andra delen i ”The Övertorneå Connection”, som radarparet kom att kallas när de slog igenom i Luleå.

– Äh, det vet jag inte, säger Johan apropå kompisens uttalande. När man är 10–11 år är det klart att ett år gör stor skillnad, men annars var vi ganska likvärdiga. Ingen av oss platsade i TV-pucken vilket nog gjorde oss starkare i slutändan. Roger Rönnberg vågade plocka in oss till Luleå trots att vi inte kommit med i tv-pucken, och där hade vi nåt att jaga. Där lirade ju tv-pucksstjärnor och pojklandslagsspelare. När jag tänker tillbaka var det till stor del Roger Rönnberg som räddade min karriär när han scoutade in mig och Linus på HG i Luleå.

Att det fanns connection mellan de två grabbarna från Övertorneå kanske redan Roger Rönnberg noterade. Johan Harju själv säger så här om kemin med Linus Omark:

– Vi tänker hockey lika, men är totalt olika som hockeyspelare. Linus ville hålla i pucken, jag spelade rakare och ville ta avslut. Vi vågade ställa krav på varandra och så kände vi varandra väldigt väl utanför isen, vi hängde ihop jämt och spelade även fotboll ihop.

– Som människor är vi väldigt olika, fortsätter Johan. Vi har olika intressen och är totalt olika i hur vi beter oss, hur vi tycker och tänker. Men det har funkat bra för oss och aldrig varit några konstigheter. Vi har nog alltid vetat att vi är grymt olika men ändå funkat bra ihop.

Joel Marklund/Bildbyrån

Johan Harju och Linus Omark - ett radarpar på och utanför isen.

Klädsim på morgonen, SHL-debut på kvällen

Johan Harju SHL-debuterade säsongen 2004/05 med Luleå Hockey, och det är en upplevelse han minns än idag.

– Jag gick i skolan och minns att vi hade haft klädsim på morgonen. Sen fick jag ett samtal från Roger Rönnberg som sa att jag skulle göra Elitseriedebut i förstalinan på kvällen. Det var NHL-lockout och Tomas Holmström hade tydligen gått sönder på morgonvärmningen. Jag fick vara med på lineupen inför matchen och minns att jag hade Jonas Rönnqvist som center. På första teken ställde jag upp mig och hann tänka att det var Mike Knuble, Brendan Morrison och Kristian Huselius på andra sidan. Det var grymt häftigt!

Genombrottet kom ett par år senare, när Johan tillsammans med Linus Omark och Mats Lavander bildade en hypervass kedja.

– Mats var en skicklig spelare, men framförallt förstod han sin roll i kedjan. Han tog ansvaret och gjorde skitgörat varje dag vilket gav Linus och mig utrymme. Fast vi var ganska unga och han var lite äldre köpte han det rakt av och det var fantastiskt för oss, konstaterar Johan.

Hade gett upp hoppet – då blev han draftad

Den sommaren – 2007 – fick Johan Harju också ett kvitto på framgången i samband med att han blev draftad av Tampa Bay Lightning, en möjlighet han i stort sett hade gett upp.

– Första året jag var tillgänglig för draft ringde ett tiotal klubbar och min agent sa att det fanns en chans att jag skulle bli vald i någon av de senare rundorna, men det blev inget. Andra året ringde några klubbar och agenten sa samma sak, men inte heller då blev jag vald. Tredje året trodde jag inte längre på det, men jag minns att jag var på väg hem efter midsommarfirande när jag fick ett meddelande om att jag blivit draftad. Det är klart att det var en dröm som gick i uppfyllelse även om jag förstod att det var långt kvar till att faktiskt spela i NHL.

Det blev, så småningom, spel i NHL för Johan Harju. Vägen dit gick dock via KHL och Dynamo Moskva, ett karriärsteg han tog tillsammans med barndomskompisen Linus Omark.

– Det var ett beslut vi tog tillsammans och något som växte fram under säsongen i Luleå. Vi kände väl båda två att vi var sugna på att testa NHL men så dök det här alternativet upp under våren och vi resonerade att KHL var en lite tuffare liga än SHL men inte lika tuff som NHL. Dessutom var det sjuka löner vilket så klart spelade in. Det blev ett jäkla äventyr, säger Johan och skrattar till.

– Vi signade två år men det var mest en pappersprodukt, det var planen redan från början att vi bara skulle göra ett år och sen åka över till Nordamerika, fortsätter Johan.

Var en del av stjärnfyllt powerplay

Efter att ha signat kontrakt med Tampa Bay Lightning åkte Johan Harju över på camp i Florida sommaren 2010, och det var inte utan att bli lite starstruck.

– Det var sjukt häftigt att komma dit och få träna med superstjärnorna man spelat med i tv-spel hemma. Tampa hade ett bra lag med Martin St Louis, Vincent Lecavallier, Steve Stamkos, Simon Gagne och en ung Victor Hedman. Det var helt klart en pojkdröm som var ruggigt häftigt att få uppleva.

– Jag hade faktiskt ett par matcher när jag fick spela powerplay med St Louis, Stamkos, Lecavallier och grabbarna. Det var nästan så jag tänkte att gör er grej så håller jag mig undan bara. Samtidigt ångrar jag lite att jag inte tog för mig mer och var lite mer ego i den situationen, att jag inte tog chansen. Nu brukar jag säga till kompisarna när vi pratar om PP här hemma att ”så här gjorde vi i Tampa” och då är det lätt att vara självsäker, haha.

Det blev tio matcher i NHL, bland annat mötte Johan Harju Linus Omark i hans NHL-debut. Den egna debuten kom mot Pittsburgh Penguins, och det är ett speciellt minne som sticker ut.

– Sidney Crosby fick öppet mål men jag hakade honom och blev utvisad.

Efter att ha vänt hem till Sverige och Luleå blev det till säsongen 2012/13 ett byte inom ligan, då Johan Harju skrev på för Brynäs.

– Jag var inte helt nöjd med min roll i Luleå eller hur det blev för mig den säsongen och kände att jag behövde ett miljöombyte. Brynäs hade vunnit guld och tappat ett gäng offensiva spelare så jag kände att det skulle finnas en bra roll högt upp i laget för mig där.

– Men vi hade det tufft som lag de två åren jag gjorde i Gävle, fortsätter Johan. För mig personligen gick det ändå helt okej, även om jag kanske velat göra ännu mer poäng.

JONAS LJUNGDAHL / Bildbyrån

Johan Harju gjorde drygt nio säsonger med Luleå Hockey i SHL.

”Då var jag förbannad”

Efter en halv säsong i Jokerit, som då spelade i KHL, vände Johan åter hem till Luleå och kom att göra drygt fyra säsonger i Norrbotten.

– Luleå byggde om med många unga killar och ny tränare. Det kändes som en nystart och Luleå var trots allt min klubb, mitt hem. När jag fick en bra roll i Luleå var det naturligt att skriva på för dem, konstaterar Johan.

– Det kändes att föreningen blev bättre och bättre under de åren, och att det var en tidsfråga innan vi skulle nå final och få tävla om guldet. Därför kändes det extra surt att inte få chansen till en förlängning när mitt avtal gick ut 2019. Jag hade accepterat en roll längre ner i lag och gjort allt för att laget skulle bli bättre och ha större chans att vinna men upplevde att jag inte fick något tillbaka. Det var ruggigt trist och då var jag förbannad.

Det blev, som bekant, några år ute i Europa som fick avsluta Johan Harjus ishockeykarriär. Nu, med ett nytt bankjobb och två småbarn hemma blir det inte att han följer hockeyn slaviskt. I stället är det en annan sport som prioriteras på den knappa egentiden.

– De senaste tio åren har jag hellre slagit på en fotbollsmatch än att kolla på hockey. Jag tycker det är svinkul att träna och spela eller diskutera hockey med polarna, men skulle hellre se två mittenlag i Premier League än att kolla på hockey. Framförallt är det Liverpool jag följer, men kanske blir jag ett inbitet hockeyfan om några år när jag fått distans till den egna karriären, avslutar Johan Harju med ett skratt.