Möt människan: Liam Reddox

Liam Reddox gjorde totalt åtta säsonger i Växjö Lakers. Under den tiden gick Växjö från att vara nykomling i höstaligan till att bli en maktfaktor i svensk ishockey med två SM-guld, varav det andra i överlägsen stil säsongen 2017/18. Men att få tröjan hissad i taket hade den tidigare publikfavoriten och lagkaptenen ändå inte kunnat drömma om.

– Nej, jag blev mållös när Henke (Evertsson, Växjös GM) ringde. Det var absolut inget jag hade väntat mig, men jag kände mig så klart oerhört hedrad, tacksam och stolt, säger Liam från hemmet i Durham, Kanada.

– I åtta säsonger kom jag till hallen varje dag och gjorde mitt bästa. Jag försökte involvera människor utanför laget, bidra till samhället och ja, det gjorde väl kanske avtryck, säger han vidare.

Har storasystern att tacka för karriären

Själva tröjhissningen äger rum den 30 januari när Växjö tar emot Luleå i Vida Arena, men låt oss återkomma till det. Först backar vi bandet till slutet av 1980-talet. Vi befinner oss i Whitby, ett samhälle nära Toronto i Great Lakes-regionen i Nordamerika. Lynn Reddox har precis fått nya skridskor och tar sina första stapplande skär på isen.

– Jag var två år då och fick sitta bredvid och titta på henne, berättar Liam. Jag tjatade på mina föräldrar att få egna skridskor och så blev det. Det var där allt började, så jag antar att man kan säga att det är tack vare min syster Lynn jag blev professionell hockeyspelare, haha.

Precis som i stora delar av Kanada är ishockey stort i Whitby, och i närområdet har spelare som Joe Nieuwendyk, Adam Foote, Keith Primeau och Tyler Seguin fostrats. Och Liam Reddox.

– Jag hade turen att växa upp på ett ställe med mängder av bra spelare att spela med och mot från unga år. När jag var lite äldre flyttade jag till Toronto som är en riktig plantskola för hockeyspelare. Där växte min kärlek till sporten ännu mer, berättar Liam.

Hockeyresan gick vidare till Peterborough Petes där Liam Reddox blev OHL-mästare och spelade till sig ett NHL-kontrakt med Edmonton Oilers.

– Att nå NHL var så klart en dröm jag haft sedan barnsben, och att höra sitt namn på draften var en surrealistisk känsla. Även om man är nära tror man inte riktigt att det ska bli verklighet, det var ett stort ögonblick, konstaterar Liam.

Linus Omark bakom beslutet att flytta till Sverige

Efter totalt fyra säsonger på gränsen mellan NHL och AHL valde Liam Reddox att bryta upp och flytta till Europa. En stor anledning till det stavas – Linus Omark.

– Vi spelade ihop i Oklahoma och han var en väldigt bra ambassadör för Elitserien och svensk ishockey. Han pratade alltid om hur mycket han älskade den svenska ligan och de svenska fansen. Jag och min dåvarande fästmö var på väg att gifta oss och det var en punkt i livet då jag sökte trygghet. När Henke (Evertsson) ringde efter säsongen kändes det som ödet, det var meningen att jag skulle flytta till Sverige, säger Liam och skrattar till.

Precis som för många andra nordamerikaner hade Liam Reddox planen klar: Ett eller ett par år i Europa för att på så sätt kunna studsa tillbaka till NHL. Men så blev det inte riktigt. Han blev kvar i Europa, Sverige och Växjö i åtta år – trots den verklighet som mötte honom de första dagarna i sitt nya hemland.

– Jag visste inte mycket mer än det Omark berättat, så det blev en rejäl omställning när jag landade i Växjö, säger Liam och berättar vidare:

– Jag kom ju från NHL och Edmonton med de faciliteter och förutsättningar som finns där. Det första jag fick se i Växjö var Lakerdome (den gamla ishallen) och undrade var jag hade hamnat, haha. Då hade jag ändå hunnit höra killarna i laget prata om hur skön hallen var att spela i med det publiktryck som blev där.

”Spelar mer för märket på bröstet än namnet på ryggen”

Inte långt senare stod Vida Arena färdig, och Liam Reddox märkte hur saker och ting började falla på plats.

– I Sverige finns en helt annan laganda, och du spelar mer för märket på bröstet än namnet på ryggen. Det Växjö byggde var också en miljö som passade mig som hand i handske, där man behandlar alla som i första hand människor, inte hockeyspelare utan känslor. Jag trivdes från dag ett.

Inte heller språket blev en barriär, eftersom svenskar i allmänhet och hockeyspelare i synnerhet är vana att kommunicera på engelska. Men lite otur hade nog Liam Reddox ändå som hamnade på ett ovanligt svåruttalat ställe.

– Haha, ja, jag har nog fortfarande inte riktigt fått kläm på uttalet av Växjö, skrattar han och anstränger sig för att få till de för engelskspråkiga så svåra omljuden.

Liam Reddox SHL-debuterade i den orange Växjödräkten den 15 september 2011, i en bortamatch mot Luleå. Det råkade sammanfalla med Kronobergslagets historiska debut i högsta serien, och Reddox blev klubbens förste målskytt i SHL när han reducerade till 2-1 halvvägs in i den tredje perioden (matchen slutade 3-2 till Växjö efter straffar).

– Jag minns det som att Ilkka Heikkinen sköt från blå och att jag antingen styrde eller slog in en retur, säger Liam men skyndar sig att lägga till med ett skratt:

– Jag kan ha hittat på det där.

Storyn bakom valet av tröjnummer

Men nej, även om 2011 är länge sedan finns det videobevis för att det faktiskt var precis så målet gick till. Den hårdskjutande finländaren lossade bössan från blålinjen och pucken studsade via Luleås målvakt Johan Gustafsson ut till Liam Reddox som petade in pucken i ganska öppet mål. Noterbart i filmsekvensen är valet av tröjnummer, som kom att bli synonymt med hans tid i Växjö. Reddox, född 1986, spelade nämligen i tröja nummer 85.

– Ja, men det är tyvärr ingen bra story bakom det. När jag blev draftad av Edmonton och inbjuden på deras camp blev jag tilldelad det numret. Det var sedan det först jag spelade med i NHL och när det fanns ledigt i Växjö tyckte jag att det var lika bra att hålla sig till det.

Efter två säsonger av kamp för att undvika nedflyttning och etablera sig i SHL hände någonting med Växjö Lakers säsongen 2013/14. Laget nådde sitt första slutspel någonsin – givetvis gjorde Liam Reddox klubbens första slutspelsmål – och var nära att välta storlaget Färjestad i semifinalen.

– Jag kan inte peka ut något specifikt som förändrades, men vi fick behålla en kärna av spelare som visste vad som krävdes för att bli framgångsrik i SHL och adderade några pusselbitar till det, förklarar Liam.

”Inte längre nybörjare på SHL-nivå”

Säsongen efter skrevs ny historia. Växjö Lakers bärgade sitt första SM-guld, efter att ha besegrat Skellefteå i finalen med 4-2 i matcher.

– Där tror jag att erfarenheten från semifinalen mot Färjestad säsongen innan var oerhört viktig för oss, berättar Liam.

– Det krossade våra hjärtan när de vann på övertid i Karlstad, och det var som att hela gruppen bestämde sig för att det inte skulle hända igen. Samtidigt var det många som hade fått viktig erfarenhet av slutspelet och inte minst självförtroende av att vi inte längre var nybörjare på SHL-nivå.

– Annars minns jag säsongen som en berg-och-dalbana. Vi hade en del djupa dalar där man börjar tvivla på sig själv och laget. Slutspelet är ärligt talat lite av en dimma för mig.

Den minnesgode (eller den som behärskar googling) kan konstatera att Växjö hade slagit ut första Örebro (4-2 i matcher) och sedan Frölunda (även där 4-2 i matcher) på vägen fram mot SM-finalen mot Skellefteå. Västerbottningarna kom då från två raka SM-guld, och hade dessutom vunnit serien i stor stil.

– Jag minns att inget av lagen kunde vinna hemma. Det var olidligt. Samtidigt var man tvungen att hålla känslorna i schack och bara leva i nuet. När Kiso (Tuomas Kiiskinen) avgjorde i övertid på hemmaplan i match sex trodde jag inte det var sant. Jag minns hur fyrverkerierna drog igång och att allt gick i slow motion. Jag vände mig om och såg våra coacher kramas och tänkte bara att jag var så trött att jag inte visste om jag skulle orka åka över hela isen bort till högen där alla spelare firade, säger Liam och skrattar åt minnet.

Startade välgörenhetsprojekt med hustrun

Efter säsongen blev Liam Reddox utsedd till lagkapten, och han hade på kort tid etablerat sig såväl i laget som i samhället. Det är hans och hustrun Ashleys välgörenhetsprojekt Red’s Big Heart (som lever kvar under namnet Lakers Stora Hjärtan) ett bevis på.

– Alla tog emot mig och min familj så väl i Växjö att jag kände att jag ville ge något tillbaka, förklarar Liam. Jag och min fru bestämde oss för att låta barn som gick igenom tuffa sjukdomsbehandlingar få komma till ishallen och kanske få dem att glömma vardagen med sjukhusbesök och mediciner för en stund.

– Jag blev uppfostrad att tänka på andra, att få andra att må bättre så det här var en självklarhet för mig, konstaterar Liam.

Med åren blev Liam Reddox något av en boxplay-specialist, och den rollen satte han en stor ära i att utföra så bra han kunde.

– Absolut, det blev lite av min nisch i SHL, nickar han. Det handlade väl om att jag ville använda mina styrkor maximalt för att hjälpa laget och ärligt talat var det rätt kul att göra powerplaykillarna i motståndarlagen förbannade, haha.

”Det bästa lag jag spelat i”

Det blev två SM-guld för Liam Reddox, det andra kom efter en sällan skådad uppvisning i slutspelet 2018 när Växjö endast förlorade en match (i kvartsfinalen mot Brynäs) och i finalen slog Skellefteå med 4-0 i matcher och hade totalt 20-1 i målskillnad.

– Ja, det är det bästa lag jag spelat i. Vi nådde en ny nivå, och jag vågar nog påstå att inget lag kommer vinna en finalserie med den målskillnaden i SHL på många år.

– För egen del kände jag verkligen att jag kunde njuta av den säsongen. Inte minst att se Elias Pettersson slå igenom. Hans professionalitet, arbetskapacitet och noggrannhet med detaljer imponerade stort på mig, säger Liam.

Det blev ytterligare en säsong i Växjö innan Liam Reddox tackade för sig 2019.

– Jag har inte berättat det innan men anledningen till att jag inte återvände var att jag var osäker på om jag kunde bidra till laget och till klubben på det sätt jag ville ett år till, säger han.

– De hade nog gett mig ett kontrakt om jag sagt att jag ville komma tillbaka men jag ville inte göra någon besviken och ångrar inte det beslutet idag.

”Kul för grabbarna att få se farsan bli hedrad”

Efter några år inom den kanadensiska poliskåren har Liam Reddox återvänt till hockeyn och driver idag en privat akademi för barn i alla åldrar. Över månadsskiftet januari/februari blir det emellertid en paus i utbildningen, eftersom Liam Reddox tar med sig familjen till Sverige för den stora hyllningen.

– Vi åker till Sverige den 25 januari och ser bortamatchen mot Oskarshamn på plats på lördagen. Jag vill att mina söner som är nio och sex år ska få se och ta in den svenska supporterkulturen och atmosfären i SHL.

Den stora stunden är annars – så klart – tröjhissningen i Vida Arena tisdag den 30 januari inför matchen mellan Växjö och Luleå.

– Ja, det kommer vara det coolaste jag fått uppleva inom hockeyn. Jag är glad att vi får möjligheten att komma över och vara med om det. Kul för grabbarna att få se farsan bli hedrad, avslutar Liam Reddox med ett skratt.