SHL-domaren: Mikael Nord

Många av oss väntar på nästa hockeysäsong, så även Mikael Nord. Många av oss har lite svårt att fylla dagarna ibland. Det har inte Mikael Nord.

När samtalet inleds berättar Nord att han och hans fru har köpt sig ett hus byggt 1899 som de restaurerar löpande. Detta med en liten junior springande i huset.

– När jag inte dömer hockey, är med familjen eller spelar golf så står jag med snickarbältet runt midjan och funderar på hur vi ska lösa diverse problem.

Med en tvååring också.

– Ja, det har gått bra faktiskt. Jag brukar säga att det är bättre att renovera ett hus med små barn för de sover ganska mycket. Men nu vill han ju vara med en hel del. Han ska ha en hammare, en skruvmejsel och så vidare. Om jag fick tio saker gjorda när han var yngre så får jag fem saker gjorda nu. Det får ta den tid det tar. Det gör mig ingenting, skrattar han.

Dömandet inleddes när han som 16-åring stod i ett vägskäl:

– Då var TV-pucken det som alla skulle vara med i. Jag kom inte med och det behövdes nästan för att komma in på hockeygymnasierna på den tiden. På den tiden var det bara nationella intag. Då kände jag att ”ska jag vara med och lägga ner all den här tiden och så blir det ingenting? Nä, då gör vi något annat.” Då hade vi en bra organisation för dömande i min förening och jag gick med där. Det blev min nya identitet. Det var inget snack om att jag skulle släppa hockeyn. Jag hittade bara ett annat sätt att vara en del av hockeyfamiljen.

Det gick ju helt okej.

– Ja, det gick hyfsat. Idag är jag ganska tacksam för att jag inte kom med i TV-pucken. Jag är ganska säker på att jag inte hade tagit mig lika långt som spelare som jag har gjort som domare, säger Nord, som spelade back.

– Han uppskattar att han har strax över 600 matcher under bältet i SHL. Det är bra uppskattat, den officiella siffran är nämligen 613 stycken.

Vårt samtal vänder till den hastigt avslutade säsongen i våras och Mikael Nord, som dömde Linköping - Oskarshamn, kom där och då till en viktig insikt.

– Jag personligen har nog handen på hjärtat underskattat ståplatsens betydelse på liveidrott. På sista matchen, i Saab Arena, märkte man vilken skillnad det är. Och som jag led med "Sebbe" (Sebastian Karlsson) som gjorde sista matchen. Man har liksom tagit fansen för givet. Men under den där sista matchen förstod man hur pass bra vi har det i Sverige med den supporterskara vi har.

Men dömde gjorde han och det har han gjort på heltid under ett par år. Smeknamnet är "Micke" och numret på ryggen är 18. Där finns det en liten historia:

– Ja, när jag kom upp i SHL ville jag ha nummer 8. Thomas Forslund i Umeå hade det. Jag hade 18 under mina första två år innan 8 blev ledigt och då var jag på väg att byta men så blev jag lite skrockfull. Det hade gått skapligt bra under de första åren och då ville jag inte trejda bort det numret, skrattar han.

På frågan om vad han ser som sin främsta merit funderar han och nämner både JVM och SM-finaler. Men:

– Jag har ju en kvartsfinal i VM. Det var USA-Tjeckien i Vitryssland 2014.

Det övriga sportintresset koncentreras i mångt och mycket till golf.

– Jag kan sitta i flera timmar och titta på den och även utöva denna ädla sport. Det är en ärlig sport, en ädel sport. Man fuskar inte. Lägen finns men man gör det inte av hederskodex. Det är något fint med det.

Det är något speciellt att lyssna på Göran Zackrisson också när han snackar golf.

– Ja, det är som att lyssna på en ljudbok. Man behöver inte ens kolla på golfen när han pratar. Det är bara att lyssna.

Innan dömandet tog över på heltid har han bara haft ett jobb - och det är ett jobb som ligger honom varmt om hjärtat.

– Jag var lärare för barn med särskilda behov på mellanstadiet. Jag hoppade in när grabbarna och tjejerna behövde lite extra stöd. Det var fantastiskt. Du får ett kvitto direkt på det du gör. Att se till allas behov är fint, men samtidigt är det en stor utmaning, säger han och fortsätter:

– En del behöver ha en timmes rast och jobba en kvart och en del kan jobba en timme och ha en kvarts rast. Jag började med det där efter lumpen och körde det tills jag började döma på heltid och hade jag inte börjat göra det så hade jag nog varit kvar som lärare.

– De här grabbarna och tjejerna kommer fortfarande fram till mig och berättar om vilken bra tid vi hade. Vi kanske hade bråkat i två och ett halvt år men de har ändå goda minnen. ”Du ställde alltid upp” har de sagt. Det är ett skapligt kvitto.

** Har du någon dold talang?**

– Jag gillar att laga mat. Jag gillar att meka och mixtra. Det ska inte bara vara köttfärssås och spaghetti, även om jag kan göra det också. Men jag gillar att svänga ihop något lite finare till veckans avslutning.

Är du en sådan som skulle kunna ställa dig och rulla din egen sushi?

– Ja det skulle jag kunna göra. Jag har dock inte gjort det men det är en typisk sak jag skulle kunna ge mig på. Ibland blir det fullständig pannkaka av alltihop och då blir det hämtmat istället, skrattar han. Det är plan B. Men när man lyckas blir man lite nöjd och glad.

På frågan om vad som vore hans drömjobb utanför sporten tvekar han lite. Men han vet ungefär vad han skulle landa i:

– Wow. Jag vill i alla fall jobba med människor. Jag vill ha ett yrke där man låter andra människor blomstra och växa i sin roll.

Helst äter han kötträtter med en god sallad till. Och personen han gärna sitter ner med en kväll är…?

– Göran Zackrisson är en gubbe som jag skulle vilja sitta med. Vi delar ett fantastiskt intresse. Jag skulle vilja höra om alla hans resor och eskapader från 1970-talet och framåt, funderar Nord.

Mikael Nord kollar på serier och senaste serien han sprang rakt igenom är den dansk-svenska "Advokaterna".

På isen

Hans råd till en asprierande domare är ganska enkelt sammanfattat:

– Lär dig spelet ishockey ordentligt.

Hur, om ens alls, svårt är det att inte påverkas av publiken?

– Beroende på hur många år du har i respektive liga så lär man sig det bättre och bättre. I början tror jag att det är jättesvårt att inte påverkas av publiken. Kommer man in i ett fullsatt Saab Arena och det blir ett himla tryck emot dig så tror jag att man påverkas mer än vad man vill erkänna för sig själv. Ju fler gånger du utsätts för det här yttre trycket desto mer lär man sig att hantera det.

Han fortsätter:

– Jag kan tycka att man kanske har lite bråttom ibland att döma stora matcher eller derbyn eller rivalmöten. Man kanske ska vänta lite med att kastas in i de tuffaste matcherna. Jag tror att det är lätt att man bränner unga domare som kan bli jäkligt duktiga - samtidigt gäller det ju att hålla dem stimulerade att fortsätta. Står de bara och stampar blir de frustrerade.

Sedan bjuder Mikael Nord på en insikt som kanske går många förbi i dagens hockey:

– Man har en lite tråkig inställning till domare i Sverige, tycker jag. Vi tävlar exakt lika mycket som lagen. Vi vill döma den sista matchen. Det är fyra stycken, två huvuddomare och två linjemän, som får göra det. Du behöver alltså vara bättre än 15 andra domare. Där tror jag inte att den stora massan är medveten om att vi gör ett otroligt arbete för att vara det.

Hur resonerar du om/när du väljer att inte ta en diskussion med en spelare som åker fram till dig?

– När man har fått lite erfarenhet känner man nästan på stämningen i arenan när det är läge att ta en diskussion med spelaren eller inte. Ibland blir det lägen där det inte passar och då säger jag att ”Vi tar det sen. Nu släpper vi pucken och kör.” Och oftast är spelarna med på det. De fattar, liksom. Om man kan spelet ishockey lär man sig att läsa in när det är läge att ta en diskussion med spelarna men också när det är läge att kliva mellan två spelare.

Antingen Eller

Grinigt eller disciplinerat?

– Disciplinerat med känslor. Du kan ju ha en match med mycket känslor där du fortfarande har disciplinen.

Slutspel eller kval?

– Slutspel.

Vatten eller sportdryck?

– Vatten.

Målsnålt eller målrikt?

– Målrikt.

Skott eller passning?

– Skott.

Fint eller tackling?

– Ouf… Tackling.

Sittplats eller ståplats?

– Ståplats.