Han sitter i bilen när SHL.se ringer upp. Solen skiner även en dag som denna. Och det är, som Richard Magnusson säger, bara att njuta.
Han säger själv att han har "30-talet" SHL-matcher på CV't, 32 är det exakta antalet, och ser sig själv som färsk. Han, och brodern Johan, kommer från Tranås från början - som är lite av ett domarfäste. Hur började han med dömandet?
Han skrattar.
– Det är väl som de flesta som håller på med det här. Jag satt lite för ofta i utvisningsbåset själv. Där hade vi Tranås starke man inom domarbiten, Peter Linge. Han pekade med hela handen något år, jag var väl 15-16, och sa att det var dags att gå domarkurs. På den vägen är det. Sedan hade jag en jäkla tur. Vi hade rätt många domare på den tiden i Tranås och Johan Lövgren, linjeman i SHL, var där. Man hade någon att se upp till. Det är det svåra som domare. Man vet inte hur livet är för en domare, hur det ser ut. Jag kunde fråga honom lite.
Det var Johan som hängde mest med honom, eller hur var det nu?
– Ja precis, det var ju Johan - jag sprang efter lite som lillebror. Lövgren har ju gått i bräschen. Linjemännen får ju inte lika mycket fokus på sig. Jag spelade fram till sista året i J20. Sen blev det värnplikt och sådär men jag kan inte skylla på Försvarsmakten att jag slutade spela. Det var nog bristande talang, skrattar han.
Tröjnumret är 29. Om det finns en story bakom dom siffrorna? Egentligen inte. Men det gör det om numret han inte valde - 5.
– När jag skulle välja var det nummer 5 eller 29 som fanns. Men då var det någon som tipsade att Marcus Vinnerborg var på väg hem och han hade ju 5 så då ville jag inte sitta på det numret som nykomling om han skulle komma hem.
Smeknamnen är "Rille" och "Mange" nu för tiden.
– Älgen gick jag lite under tidigare. Jag hade löpstil som en älg.
Vilken skulle du säga är din främsta merit som domare?
– I augusti i fjol dömde jag finalen i VM i klubbhockey för J20 i Ryssland. Det var ett ihopplock av USA’s collegeliga mot Lokomotiv Yaroslavl. Det var i Sotji och det var mycket större än vad jag trodde att det skulle vara från början. Vi är ett gäng domare som är internationella. Vi blir uttagna till såna här saker och just till den här turneringen ville de ha lite yngre domare. Man hamnar lite varstans: Jag har varit i Ryssland, Japan, Sydafrika - lite överallt. Så det är också en resa man kan göra.
Hans eget sportintresse är allt möjligt. "Jag är lika tråkig som alla andra", menar han. Men Richard Magnusson säger också att han till slut oftast landar i hockeyn.
Han är en av de domare som än så länge inte dömer på heltid och han har ett jobb vid sidan av isen, precis som brodern Johan som är i familjeföretaget med deras pappa.
Jobbar du med Johan och er pappa?
– Jag har jobbat med farsan tidigare. Nu är jag på ett familjeföretag på min frus sida. Jag var säljare från början men det var svårt att få till det med hockeyn. Nu är jag mer allt-i-allo på hemmaplan. Man är ju iväg så jäkla mycket och någonstans måste man ju ställa upp. Speciellt när det är ett familjeföretag.
Samtalet byter fokus.
Har du någon dold talang?
– Utan att bedöma min sångröst så kan jag väldigt många texter till dansbandslåtar.
Aha, är du karaokekungen i sällskapet kanske?
Han skrattar igen.
– Haha! Nej! Det är nog mest i ensamheten till och från hockeymatcher i bilen.
När han inte jobbar eller dömer är det fullt fokus på familjelivet. Han berättar att han och familjen precis har tagit över en gård som tidigare tillhörde hans svärföräldrar så det finns att göra.
Har du något drömyrke utanför hockeyn?
– Det vore väl att jobba som springpojke på farsan och brorsans företag, haha! Nej, jag vet inte. Jag är rätt nöjd som det är. Nu går jag för ett heltidskontrakt med SHL.
Favoritmaten är säsongsbaserad och just nu är det mycket färskpotatis och sill på agendan. Han har, som tidigare nämnts, rest en del inom hockeyn. Men var går drömresan för Richard Magnusson?
– Nu är det USA. Jag skulle gärna köra Route 66. New York och det där känns det som att man har sett. Inlandet i USA vore spännande.
Om du fick välja helt fritt, vem skulle du vilja sitta ner med en kväll och snacka med?
– I det här forumet är det Börje Johansson. Gamle Tranås-domaren. Vi har bara sprungit förbi varandra. Men han tror jag att jag skulle kunna lära mig mycket av.
Apropå det, vad är det bästa rådet du skulle vilja ge en aspirerande domare?
– Främst: Våga ta kontakt med någon av oss som är i de högre serierna. Jag hade inte kunnat föreställa mig den världen man verkar i nu inom hockeyn när jag började i ungdomsserierna och division 3. Försök hänga med någon och se vad det innebär. Sen läste jag Micke Holms tips. Våga njuta. Det är otroligt bra. Vi är väldigt hårda mot oss själva. Våga njuta.
**Finns det lägen i en match där du väljer att inte ta en diskussion med en spelare?
– Det där är ju lätt att uppfatta som arrogans om man inte tar en diskussion. Men jag som person försöker nog alltid att ta diskussionen. Men sen behöver det inte alltid vara där och då. Men jag vill, när det finns tid, försöka avsluta en diskussion med den spelaren. För det blir bara en snöboll av det till slut och sen kan man få det i ansiktet tre matcher senare.
Kan det vara så att du säger till spelare att ”vi tar det nästa byte” eller i en periodpaus eller så?
– Ja, precis. Sen kan det ju vara så att jag mer distinkt visar att det inte kommer att bli en diskussion.
Om vi säger att du distinkt avbryter en diskussion, kan du åka fram till honom för att fortsätta eller låter du alltid honom komma tillbaka till dig?
– Nej, då kan jag absolut söka upp honom. Men då gör jag det i vetskapen att han kanske inte vill diskutera med mig där och då och det får man ha full respekt för. Men någonstans är det ju där vi har våran roll. Det handlar ju om lag och ordning, det vi ska göra på isen. Jag tror ändå på att man försöker lyssna och ger spelarna den tiden de behöver. En del spelare vill inte prata över huvud taget och en del behöver prata mer. Det är en balansgång.
Grinigt eller disciplinerat?
Disciplinerat.
Slutspel eller kval?
Slutspel.
Vatten eller sportdryck?
Sportdryck.
Målsnålt eller målrikt?
Målrikt.
Skott eller passning?
Skott. Fint eller tackling?
Alltid tackling.
Ståplats eller sittplats?
Sittplats.