SHL-MINNET: LEKSANDS SHL-AVANCEMANG 2016
Direktkvalet till SHL 2016 mellan MoDo och Leksand blev något utöver det vanliga. Övikslaget dominerade spelmässigt och var i förarsätet i stort sett hela serien. De hade 2-0 och 3-2 i matcher, där det var först till fyra segrar som gällde. Leksand lyckades ändå få till en avgörande match, och även i den såg Leksand ut att ha hamnat i ett hopplöst underläge. Vilket inte var första gången den här säsongen.
– Jag har svårt att tro att något lag varit så uträknat och utspelat som vi var i den matchserien mot MoDo, säger Leksands Jon Knuts.
Han är tillsammans med Martin Karlsson och Oskar Lang de enda som är kvar i Leksand sedan den här säsongen. 2015 hade Leksand degraderats från SHL till HockeyAllsvenskan. Vilket gjorde att de fick bygga om i stort sett hela laget. Även om det var mycket nytt förväntade sig de flesta att Leksand skulle bli ett topplag i HockeyAllsvenskan – och det började bra. De vann premiären mot Timrå, men sedan blev det sex förluster i följd. En smäll Leksand hade svårt att resa sig från. I slutet av november 2015 gick det att läsa på SVT:s hemsida: ”Leksand sist och historiskt dåligt”. Då låg Leksand sist i HockeyAllsvenskan, vilket var klubbens sämsta placering sedan den bildades 1944.
– Någonstans visste vi att vi var bättre än att ligga sist. I efterhand kan man förstå att vi var jäkligt nedtränade under hösten. För vi hade tränat otroligt hårt under sommaren och hösten. När vi lättade på träningen började det ge effekt. Vi tvivlade nog aldrig på att vi skulle kunna ta oss bort från bottenstriden i alla fall, säger Knuts.
Tränarbyte i november
Den 23 november kom beskedet att tränarna Sjur Robert Nilsen och Johan Rosén fick lämna. In kom i stället Magnus ”Sigge” Svensson, Gereon Dahlgren samt Per-Erik ”Perra” Johnsson. Den sistnämnde blev ny huvudtränare och hade stor inverkan på laget, enligt Knuts.
– Många i laget hade tunga ryggsäckar. Vi låg sist och man kände ett personligt ansvar. ”Perra” tog ur alla tegelstenar på ett fantastiskt sätt, som den ledaren han var. Första gången han klev in i omklädningsrummet kom han in i pinewoodbyxor och en jaktskjorta. Det var ingen träningsoverall direkt. Han var rätt person på rätt ställe där och då, säger Knuts.
Leksand vann tre raka matcher efter tränarbytet och påbörjade sakta men säkert en klättring uppåt i tabellen.
– ”Perra” kom in med ett annat ledarskap och vi började flyga helt enkelt. Gruppen vi hade var en av de bättre genom alla år. Vi hade väldigt roligt vid sidan av. Många spelare var i samma ålder. En jättehärlig grupp, säger Knuts.
Hur påverkar det insatsen på isen?
– Mycket. Framförallt när man är uträknad. Man tar sig samman. Det blev lite vi mot världen-känsla. Vi gjorde mycket tillsammans utanför hockeyn. Det var mycket häng. Många bodde nära varandra och vi umgicks mycket, säger Knuts.
När grundserien var över hade Leksand nått en fjärde plats i tabellen, vilket då betydde spel i Slutspelsserien. En serie där endast vinnaren hade fortsatt chans att nå SHL. I den sista omgången ställdes Leksand mot rivalen Mora. Jon Knuts och hans lagkamrater behövde vinna med fyra mål för att knipa förstaplatsen. Oddsen var än en gång emot Leksand.
– Jag får nästan rysningar när jag tänker på det. Arenan kokade. Det var ett sådant jäkla drag, säger Knuts.
Leksand tog ledningen med 1-0 efter drygt tre minuter genom Robin Jakobsson.
– Inget märkvärdigt mål. Han sköt när han var en mot tre från blålinjen och den gick in. Då började alla i arenan att tro på det. Moraspelarna blev mer och mer stressade. Vi hade allt att vinna. Skulle vi torska skulle vi ändå vara hjältar för vi hade gjort något bra. Där började även fansen tro på det och vi hade verkligen något att jaga. En match jag kommer att minnas i alla år, säger Knuts.
Leksand utökade till 3-0 i mellanakten och var då ytterst nära seriesegern. I tredje perioden fortsatte pulvriseringen och till slut hade Leksand vunnit derbyt med smått osannolika 6-0. Knuts minns mer än gärna tillbaka till den här matchen – mycket tack vare inramningen som de 7 003 personerna i Tegera Arena skapade.
– Den matchen är lätt topp-3, rent upplevelsemässigt. Det var verkligen något speciellt. Ju längre matchen gick desto mindre blev Moraspelarna. Medan vi hade känslan att man ville ha pucken och försöka göra något med den, säger Knuts.
Mardrömsstart i Direktkvalet
Därefter väntade en PlayOff-serie mot Tingsryd. Den vann Leksand med 2-0 i matcher, vilket innebar att de var framme i ett Direktkval mot MoDo, som den säsongen hade slutat näst sist i SHL. I truppen hade de spelare som Victor Olofsson, Emil Pettersson, Ilari Filppula, Per-Åge Skröder och Carl Grundström. Efter de två första matcherna var nog de flesta rätt övertygade om att MoDo skulle behålla sin plats i högstaligan. De vann första mötet med 5-0 och följde upp det med en 4-0-vinst.
– Jag skulle tippa att tongångarna hos oss var att även om MoDo hade haft 100-0 i målskillnad hade det fortfarande bara varit 2-0 i matcher. Det är lite den idrottspsykologin man får leva efter. Som jag minns det var det så vi tänkte. Ibland kan det vara mer frustrerande att förlora två raka 0-1-matcher. Det kan ta musten ur en på något sätt, säger Knuts.
Leksand studsade tillbaka och vann match tre med 2-1 efter övertid, med Martin Grönborg som övertidshjälte.
– En jätteviktig seger, helt klart. Annars hade det nog varit kört, säger Knuts, som visade vägen i match fyra.
Han gjorde nämligen matchavgörande 2-0 när Leksand tog ännu en uddamålsseger. I match fem tog MoDo ännu en storseger – 7-1. Med kniven mot strupen i match sex lyckades Leksand få fram en sjunde och avgörande match.
– Inför den matchen tror jag att det var mer nervöst för MoDo, om jag ska vara ärlig. Vi hade fått den där match sju som egentligen inte skulle finnas. Vi hade allt att vinna med tanke på hur hela säsongen hade varit. Vi hade varit sist i allsvenskan bara några månader tidigare. På något sätt satt vi där som ett gäng vinnare ändå, som hade gjort något otroligt, säger Knuts.
Övertid i avgörande matchen mot MoDo
Knuts medger att MoDo hade varit det spelmässigt bättre i laget i merparten av de sex första matcherna och Övikslaget fortsatte att vara det i match sju. Inför tredje perioden hade MoDo 3-1 i mål och skottstatistiken var 29-10.
– Vad sa vi i det läget egentligen? Det gällde att få ett mål för att göra MoDo lite skakiga, säger Knuts.
I den tredje perioden sköt MoDo ytterligare 19 skott på mål, medan Leksand sköt fyra. Leksands målvakt Henrik Haukeland stoppade dock alla 19 samtidigt som Leksand lyckades sätta två av sina skott. Jon Knuts reducerade till 2-3 när klockan stod på 52:02. Med en dryg minut kvar på tredje perioden tog Leksand ut målvakten för att spela sex mot fem. 16 sekunder senare hade Alexander Ytterell kvitterat till 3-3.
– Tidigare på säsongen hade vi varit bra när vi hade tagit ut målvakten. Vi spelade på ett lite annorlunda sätt, med tre på blålinjen och tre nere vid målet. Det var inte så vanligt. Vi spelade ganska brett där uppe och fick bra tryck i sex mot fem-spelet. Det gäller att skjuta mycket och Ytterell har ett grymt skott, säger Knuts och tillägger:
– Direkt efter kvitteringen hade Modo ett friläge. Det var nog lite nervöst för dem på läktaren, säger Knuts och skrattar.
Därmed väntade övertid – och en SHL-plats stod på spel.
– Jag minns att Jonas Frögren inför förlängningen sa: ”Någon här inne kommer att bli hjälte för vi kan inte förlora”, och så kändes det. Vår coach Gereon Dahlgren sa det efter matchen också, att en sådan här saga slutar inte olyckligt, säger Knuts.
"På något sätt var det vår säsong"
Mycket riktigt. Leksandssagan 2015/16 skulle få ett lyckligt slut. Knappt sex minuter in i övertiden stod Brock Montpetit för ett klassiskt mål.
– På något sätt var det vår säsong. Bilden som tas när han ligger där som en superman, raklång, i ett friläge. Otroligt, säger Knuts.
Var befann du dig vid avgörandet?
– Jag hann precis sätta skridskorna på isen och fick se det från första parkett. Jag var precis bakom. När jag tänker tillbaka på det är det helt fantastiskt. Vilken otrolig grej, säger Knuts.
Hur var firandet efter?
– Vi flög ner från Örnsköldsvik och mentalt var man helt slut. Vi kom till Romme, flygplatsen i Borlänge, och vi såg hur det började blinka sirener. Brandkåren var där och det var hur mycket folk som helst. Det stod folk i stort sett i varje rondell hela vägen till Leksand. Det är närmare fem mil. Jag tror brandkåren var inblandad i flera rondeller. Det var coolt. Då förstod man att hela Dalarna hade följt det, säger Knuts.
– När man börjar tänka tillbaka på det känns det mer och mer som att det var meningen att det var så här säsongen skulle utspela sig. Alla möjliga grejer skulle verkligen hända, säger Jon Knuts.
