Möt människan: Klas Östman
Från Härnösand kan du åka hela vägen – 62 mil enkel resa – till Linköping utan att lämna E4:an. Riktigt så rak och enkel har inte Klas Östmans resa från lilla kvartersklubben Murbergets IF till rollen som huvudtränare i SHL varit. Men precis som för SHL-profilerna Jörgen Sundqvist, Filip Westerlund och Kent ”Nubben” Norberg var det i Härnösand Klas Östmans ishockeyresa började.
– Nej, ”Nubben” är ju från Ärlandsbro, det är skillnad, protesterar Klas Östman med ett skratt.
Rent geografiskt ligger Härnösand någotsånär mitt emellan Örnsköldsvik norröver och Sundsvall söderöver. De flesta hockeyspelare från Härnösand hamnar därför i antingen Modo eller Timrå när de ska börja på gymnasiet. Klas Östman hamnade i – Leksand.
– Modo var väl landets hetaste hockeygymnasium när jag var i den åldern, och jag hade faktiskt kommit in där och tackat ja till platsen när Leksand hörde av sig. Jag hade varit i Leksand på sommarhockeyskola och några killar i vårt tv-puckslag skulle dit så jag ändrade mig, berättar Klas.
Det slumpade sig så att tre av Linköpings nuvarande ledare i SHL-laget spelade i just den upplagan av Leksands juniorlag, nämligen Peter Casparsson, Niklas ”Pajen” Persson och Klas Östman.
– ”Cappe” var ju evighetsjunior där och han och jag spelade faktiskt i samma backpar, säger Klas med ett skratt.
{!A}
– Jag tyckte om att träna ishockey och själva spelet, men jag var inte överdrivet förtjust i att bli trött. Jag var skicklig men bekväm, fortsätter han.
Till skillnad från Casparsson och Persson blev det inte heller någon elitkarriär som spelare för Klas Östman. I stället lyckades Anders ”Masken” Carlsson övertyga honom om att hoppa in som juniortränare i Leksand.
– Jag tyckte det var kul direkt, och har nog alltid tyckt att den taktiska delen av spelet varit spännande, även som spelare, konstaterar Klas.
Som att flytta till New York
Efter några säsonger inom Leksands organisation kom en dag ett samtal från Linköpings dåvarande sportchef Johan Hemlin, numera sportchef för SHL, som undrade om inte Klas var intresserad av att flytta till Östergötland.
– Egentligen var det väl att byta ner sig, men när Hemlin ställde frågan började jag fundera och lockades av tanken, berättar Klas.
– Det var en stor flytt och när jag väl kom till Linköping kändes det som om jag hamnat i New York, skrattar Klas.
{!B}
Året innan Klas Östman kom in i Linköpings juniorverksamhet hade klubbens J20-lag vunnit SM-guld, ledda av Magnus Hävelid och Johan Schillgard, men trots det präglades klubben av en typ av nybyggaranda som föll Klas Östman i smaken.
– Magnus och Johan hade startat upp något riktigt bra, men att få vara med och bygga upp något och verkligen få påverka sättet vi arbetade på var det som lockade mig. Mike Helber (f.d. klubbchef) och Christer Mård (f.d. ordförande) var otroligt nyfikna och villiga att testa nya idéer och arbetssätt, menar Klas.
Under sin tid i Linköping kom Klas Östman i kontakt med det tjeckiska ishockeyförbundet, och blev så småningom assisterande tränare för deras U17-landslag.
– Efter sin tid som tränare i Linköping blev Slavomir Lener landslagschef i det tjeckiska förbundet och de ville implementera mycket av den svenska modellen i sitt arbetssätt. En sommar bjöd han ner mig som instruktör på en camp och i slutet av veckan frågade förbundskaptenen för deras U17-landslag om jag ville haka på under säsongen.
Upptäckte tjeckisk diamant
– ”Nej, det går inte, jag har ett jobb i Linköping att sköta”, svarade jag först. Men då hamnade det på Leners bord som ställde frågan till Mike Helber och när han och jag snackade om det sa han i princip att ”om du inte hakar på det här vill vi inte ha dig kvar, vi vill ha folk som är nyfikna”. Det var verkligen signifikativt för atmosfären i Linköping.
Och visst skulle Klas Östmans sidouppdrag löna sig för Linköping. Inte nog med den förkovran Östman själv fick, det ledde dessutom till att klubben fick in en 15-årig Jakub Vrána i juniorverksamheten.
– Jag kom i kontakt med folk runt Jakub som sa att han var duktig. Det var fantastiskt roligt att få jobba med honom och försöka hjälpa honom med allt runt omkring ishockeyn. Han pratade knappt ett ord engelska så det var en utmaning, men det hjälpte nog mycket att jag visste var han kom ifrån, berättar Klas.
{!C}
Samma säsong som Jakub Vrána kom till Linköping, 2011/12, ledde Klas Östman Linköpings J20-lag till SM-guld.
– Det var häftigt och kändes lite extra för mig eftersom stommen utgjordes av 92:orna som var den första kullen jag tog in till HG.
Uppdraget: Förändra sportsliga verksamheten
Det blev ytterligare en säsong på juniornivå innan Östman tog steget över till seniorhockeyn, då han erbjöds ett jobb som assisterande tränare till Roger Rönnberg i Frölunda.
– Jag stod inte och stampade för att kliva över till seniorhockeyn, men började bli nyfiken på hur det var att jobba med äldre spelare. I Linköping var det rörigt i seniorlaget med tränare in och ut och i den vevan hörde Frölunda av sig.
– När jag kom in gjorde klubben en omstart, med ny sportchef och nya tränare. Vi fick i princip ett vitt ark från styrelsen och uppdraget att förändra hela den sportsliga verksamheten. Det var två häftiga och roliga år, och jag lärde mig jättemycket. Roger (Rönnberg) var modig som fick fronta ansvaret för många av de idéer och grejer vi jobbade med utåt. Han skulle nog aldrig erkänna det själv, men vissa saker kändes som det kunde gå åt både det ena och det andra hållet, säger Klas med ett skratt.
{!D}
”Jättebingo på våra rekryteringar”
Efter två säsonger återvände Klas Östman till Linköping, då med uppdraget att assistera Dan Tangnes, som precis tagit över ansvaret som huvudtränare efter Roger Melin.
– Det var en liten nystart här också där vi testade lite andra idéer än man haft i klubben tidigare. Första året fick vi jättebingo på våra rekryteringar och varenda import var jättebra. Så här i efterhand tycker jag nog att vi överpresterade lite i grundserierna men är besviken att vi inte fick till det i något slutspel under mina fyra säsonger som assisterande tränare.
Sommaren 2019 bytte LHC tränare och valet föll på Bert Robertsson. Tanken var att Klas Östman och Johan Åkerman skulle assistera honom, men då kom ett ”once in a lifetime”-erbjudande från schweiziska Zug.
– En sån chans får man bara en gång i livet och både jag och min fru kände att det var rätt tillfälle att prova på ett äventyr innan barnen var för gamla. Det blev ett hastigt beslut som kändes ruttet framförallt gentemot Bert. Han kom in helt ny i klubben och vi hade hunnit starta upp arbetet inför säsongen när jag lämnade. Jag är tacksam att det gick att lösa och tror i alla fall inte att jag och Bert är ovänner för livet…
De två åren i Schweiz präglades mycket av pandemin. Inte minst på ett socialt plan blev det tufft, då stora delar av samhället stängdes ned för att förhindra smittspridning.
– Arbetsmässigt hade jag två fantastiska år där nere, konstaterar Klas. Vi hade alla förutsättningar att göra ett bra jobb, ett bra coachteam och avslutade med att vinna guld.
– Kulturen där är lite annorlunda, spelarna är vana vid tydligare direktiv och att jag som tränare ska säga åt dem vad de ska göra. Det tog ett tag för mig att förstå och komma in i det, men det var en nyttig erfarenhet.
Varken lön eller längd på kontrakt som avgjorde
Redan inför det andra året i Schweiz meddelade Klas Östman Zug att han och familjen hade för avsikt att återvända till Sverige efter säsongen. När guldfirandet var över stod det klart att familjen styrde kosan hem till Linköping där Östman för första gången skulle axla ansvaret som huvudtränare.
– Det viktigaste för mig innan jag hoppade på tränarjobbet i Linköping var inte lönen eller antalet år på kontraktet, utan att vi som klubb inte skulle prata om SM-guld eller treårsplaner. Det var viktigt för mig att vi var överens om var vi befann oss, att vi hade rätt självbild, berättar Klas.
{!E}
– De sista åren innan jag flyttade till Schweiz upplevde jag att vi hade en svansföring som vi inte hade fog för. Bilden man ville förmedla utåt var att vi var en toppklubb i Sverige, vilket jag inte tycker att vi var. Och det är svårt att nå framgång om man har för stor kostym.
Klas Östman menar att de tuffa år klubben gått igenom också satt sina spår.
– Det märks i spelargruppen som är kvar, men också i andra delar av klubben. Jag tror att man blivit lite strykrädda och nu handlar det om att bygga upp något över tid, genom att ta små steg i taget. Sportsligt måste vi bli bättre på allt.
Blev avslöjade med för tunn trupp
Klas Östmans första säsong som huvudtränare slutade med en elfteplats för Linköping, där det länge fanns såväl risk för negativt kval som chans till slutspel.
– På det stora hela tycker jag att vi hade för tunn trupp och att vi blev lite avslöjade under perioderna när vi hade många skador. Att viktiga spelare, som Bäckman och Gibbons i år, går skadade kommer hända fler gånger, men där får vi ta lärdom och kanske sätta ihop truppen på ett annat sätt. Hur stora risker är vi beredda att ta när det kommer till spelare med skadehistorik?
– De många skadorna har gjort att många av våra unga spelare fått värdefull erfarenhet, samtidigt hade jag väl hoppats att fler skulle ta det steget som Arvid (Costmar) tagit och bli ordinarie. Men man måste inse att det tar tid att bli en elitspelare. Vi har en fantastisk ungdoms- och juniorverksamhet i Linköping, den är topp i Sverige. Vi måste skapa en miljö där vi ger de unga spelarna möjlighet att ta nästa kliv, resonerar Klas.
När han ska nämna tre viktiga förutsättningar för att Linköping ska lyckas bättre på SHL-nivå fastnar han för följande:
– Vi måste vara bra på att pricka rätt i våra rekryteringar, att hitta rätt spelare som ger oss möjlighet att slåss i toppen. För att kunna göra det måste vi ha bra ekonomiska förutsättningar. Dessutom tror jag också att vi måste våga tro på sättet vi vill spela och träna på och göra det över tid. Det kommer inte vara någon spikrak väg mot toppen utan finnas perioder eller säsonger som är tröga, men det gäller att ändå hålla kursen.
Vill addera spets
Så vad letar Linköping efter när de nu bygger truppen som ska gå in i SHL-säsongen 2022/23?
– Skicklighet och erfarenhet, slår Klas fast. Vi har en kärna med spelare som är gedigna hockeyarbetare på SHL-nivå, men är lite tunna på toppen. Vi behöver helt enkelt addera skicklighet i spelet med puck.
Samtidigt kom en viktig signal när lagets förstecenter Markus Ljungh förlängde kontraktet med klubben över säsongen 2026/27 – utan klausuler för spel i Ryssland eller Schweiz.
– Markus hade kunnat välja och vraka var han skulle spela hockey, men han ville spela i LHC. Det skickar bra signaler till alla – till mig, andra spelare, folk i stan. Han är väl medveten om våra planer framöver och tror på det vi ska göra.
