SHL-domaren: Johan Magnusson

Han låter tacksam när SHL.se ringer upp och det går att höra att Johan Magnusson lämnar någon form av mötesrum. Han berättar att han driver ett företag inom lager och transport tillsammans med sin pappa.

Johan Magnusson är spelaren som sadlade om och blev domare, mycket tack vare sin bror, Richard, som också dömer i ligan. I höst gör han sin första säsong som ordinarie domare i SHL.

– Precis nu när man har kommit upp och gör första året som ordinarie. Det ska bli kul. Man är ny i gruppen och det ska bli roligt att komma in i det. Nu är det mest att koppla på, suga in det och se till att man bidrar. Det ska bli kul att påbörja resan för att etablera sig, säger han.

Han berättar att han inte har något smeknamn i domarkretsar - än. De har nämligen funnits där:

– När jag spelade var det både Magnum och Maggan, säger han och fortsätter:

– Johan Lövgren, linjeman i SHL… Jag tror det var han som myntade det. Vi är uppväxta tillsammans. Jag vet faktiskt inte var det kommer ifrån.

Tröjnumret är 24 och på frågan hur det kommer sig funderar han en stund. Sedan säger han:

– Det fanns när jag fick välja och…det är inget speciellt. Det är ett nummer som har funnits med i livet. Jag är född den 24:e, det var inte konstigare än så tror jag.

Med 26 matcher i högsta ligan är han onekligen en rookie. Karriären har gått fort och det gör att hans svar på frågan om främsta merit säger:

– Jag har ju ärligt talat inte dömt så länge så jag har inte hunnit göra så mycket mer. Den största meriten är nog att få krypa upp till högsta ligan. Det är nog mitt största steg som jag tar nu.

Hur är ditt övriga sportintresse?

– Oj. Det är ganska stort. Jag har utövat allt från tennis och fotboll till hockey. Jag är nog allätare. Som alla andra är jag intresserad av padel nu helt plötsligt. Det är en väldigt tacksam sport. Gör man något misstag så märks det inte, skrattar han.

På familjeföretaget har han administrativt ansvar och han berättar att mycket handlar om ekonomifrågor, uppföljning och avtal.

Har du någon dold talang?

– Jag skulle nog säga att jag är en bra arbetshäst. Kommer jag igång så kan jag hålla på länge, säger Magnusson och förklarar att han jobbar mycket på familjens gård.

Vad gör du när du har lite tid över då?

– Ja, du. Om man bortser från aktiviteter – jag träffar gärna vänner och spelar padel eller innebandy – så är det trevligaste att vara ute på gården med familjen och hitta på saker där. Umgås, det gör jag helst när jag är ledig.

Nu är Magnusson på väg in i en drömvärld men har han något drömyrke utanför hockeyn?

Han skrattar.

– Mitt drömyrke? Alltså, jag har ett rätt så dynamiskt synsätt. Om man vill och har målsättningen så kan man lära sig vad som helst. Jag är lite intresserad av juridik och skulle gärna göra det men om jag fick välja vad som helst så hade jag lärt mig spela trummor för att spela i ett dansband. Det hade varit intressant.

Favoritresmålet är Grekland och favoritmaten är köttfärssås och spaghetti.

Vem skulle du vilja sitta ner med en kväll och snacka lite?

– Jag skulle nog vilja sitta ned med någon som man kan lära sig någonting av, någon som man kan känna att man håller på med lite samma grejer. Det hade varit spännande att träffa Jonas Eriksson, fotbollsdomaren. Han är ju affärsman och har en lyckad idrottslig karriär. Han kan man nog lära sig mycket av.

På isen

Johan Magnusson spelade i Hockeyallsvenskan med Bofors och gjorde även ett gäng säsonger i division 1 med Tranås, så hans väg till domarlivet i SHL är inte riktigt som de flesta andras. Även om alla domares resor är speciella sticker kanske Magnussons ut lite mer.

– Anledningen till att jag började döma var…. Jag spelade ju i Hockeyallsvenskan och division 1 och kände att jag var på väg att lägga av. Och då har jag ju min lillebror, Richard, som också dömer SHL. Jag var inne på tränarspåret och han tyckte att jag skulle testa att döma en match. Jag fick hjälp att komma in i det och testade med en juniormatch och insåg att jag gillade det. Skulle jag göra det i den här åldern så ville jag till elitnivån. Hockeyallsvenskan och SHL är ju elitnivån.

Visste du att SHL var målet direkt?

– Åldern gjorde att jag inte hade så många alternativ. Jag började med lite juniormatcher och snart fick jag testa på divison 3. Sedan gick det ganska snabbt upp till division 2 där jag gjorde en säsong. Sedan blev det tre år i division 1 och två eller tre år i Hockeyallsvenskan. Det har gått ganska snabbt. Jag hade några bra år i division 1 där jag fick lära mig grunderna i domarskapet av Ulrik Lind, en gammal domare. Han hjälpte mig väldigt, väldigt mycket.

Vilket är ditt bästa råd till en aspirerande domare?

– Jag började ju rätt sent. Jag var 27 år när jag började. Ur mitt perspektiv – att börja senare – skulle jag säga. Var nyfiken. Ta reda på hur en resa kan se ut, hur man tar sig framåt och vilka steg som krävs. Sätt en tydlig målbild och engagera dig. Var beredd på att jobba väldigt hårt.

Tror du att din tid som aktiv har hjälpt dig på isen?

– Ja, absolut. Mitt synsätt är ju mer från att vara spelare än att vara domare. Nu fick jag ju chansen att bara spela några år i Hockeyallsvenskan, mina kvaliteter räckte inte till där riktigt, men jag vande mig vid arbetsplatsen. Jag är van vid den miljön. Jag minns första gången jag var i Leksand och skulle spela. Den erfarenheten är ganska skön att ha när man kliver in och ska göra första matchen som domare. Man skaffar sig rutin på olika sätt. Det var mitt.

Han fortsätter med att nämna hur hans resa uppåt gynnats och fått stöd av domarorganisationen:

– Det är en speciell resa. Att få ihop det – det är de fantastiskt bra på i domarvärlden… det har verkligen bara varit att koppla på utifrån mina erfarenheter. Jag har fått fantastisk hjälp av Peter Linge, Ulrik Lind, Pära Livf med flera – Joel Hansson. De har tagit lead och jag har bara kopplat på. När jag har varit tydlig med att jag vill uppåt har de varit förstående i det. Det är svårare som spelare. Där är man mer en i mängden. Det här är mer en individuell sport. Man gör till stor del resan själv, men med fyrdomarsystemet har det blivit mer som ett lag.

Hur svårt är det att inte påverkas av publiken därute?

– Påverkas… Jag skulle vilja vända det där. När man kliver ut på isen är man en matchledare och matchledaren måste ta in det där. Man är bara människa. Man tar in atmosfären, reaktioner från alla på isen och i båset. För min del vore det en lögn att säga något annat. Men att utifrån det kunna vara balanserad och lugn och ta snabba beslut. Det är ju det som är uppdraget. Det är det som gör det så kul. Det är klart att jag har med mig att man har levt i den världen, alla reaktioner. Men man är mer medveten om det som domare än som spelare. Jag var väldigt inne i min bubbla som spelare och tog inte in det så mycket. Nu kan jag tycka att det är härligt. Det är folk, rörelse och det är jag som ska balansera det. Jag tror att jag tar in det mer nu än vad jag gjorde som spelare.

Har din erfarenhet som spelare gjort att du kanske tar diskussioner med spelare som andra inte tar?

– Snarare tvärtom kanske. En diskussion på isen kan man välja lite vad som är bäst. Det kanske inte är bra att jag konfronterar en spelare vid vissa lägen, då skapar jag en situation som kanske inte behövs. Om jag svarar upp på en spelare kanske det ger en reaktion där jag – som spelare – hade sagt något dumt som i sin tur ger (utvisnings-)minuter och ett läge som kanske inte hade behövts. Det gäller att avgöra när och med vem man kommunicerar för matchens bästa. Det är ingen som vill se mig stå och gaffla med någon. Rätt spelare vid rätt tidpunkt. Det är den del av matchledningen. Kommunikationen måste ge något. Det blir inte hållbart i längden annars.

Antingen Eller

Grinigt eller disciplinerat?

– Disciplinerat.

Slutspel eller kval?

– Slutspel.

Vatten eller sportdryck?

– Vatten.

Målsnålt eller målrikt?

– Målrikt.

Skott eller passning?

– Skott.

Fint eller tackling?

– Fint.

Sittplats eller ståplats?

– Ståplats.