SHL-minnet: Lockoutsäsongen 2004/05

Marian Hossa, Peter Forsberg, tvillingarna Sedin, Zdeno Chara, Marian Gaborik, Daniel Alfredsson, Mike Knuble, Brendan Morrison, Kristian Huselius och Henrik Zetterberg. Där har ni några av NHL-spelarna som var i SHL säsongen 2004/05 och listan hade kunnat göras betydligt mycket längre. För totalt var det över 70 NHL-spelare som kom till SHL när det var lockout i världens bästa hockeyliga.

– Framförallt minns jag alla bra matcher. Man fick se många skickliga spelare på nära håll, både med- och motspelare. Intresset var enormt över hela Sverige. För mig som ändå hade spelat ett gäng år innan detta blev det en extra krydda, säger Niklas Andersson, som spelade i Frölunda den här säsongen.

{!A}

Vem imponerade mest på dig av spelarna som kom från NHL?

– Sami Salo, hos oss, var en fantastiskt bra back. Han hade jag inte så bra koll på. Samuel Påhlsson kom till oss och var oerhört nyttig med sitt tvåvägsspel. Daniel Alfredsson och de andra som var hos oss kände jag till väl. Jag har aldrig lagt så stort fokus på motståndarna och därför är det svårt att nämna några, men Chara hade jag spelat tillsammans med i AHL. Han kände jag till, och han och (Sheldon) Souray var ett tufft backpar i Färjestad. När de var inne fick man vara uppmärksam, säger Niklas Andersson.

"Ville inte hamna en mot en mot honom"

En som ofta nämns för sina insatser den här säsongen är Marian Hossa. Slovaken, med tre Stanley Cup och 1 309 NHL-matcher på meritlistan, spelade i Mora. På 24 matcher gjorde han 32 poäng. I en intervju med SHL.se för ett drygt år sedan beskrev Djurgårdens Christian ”Fimpen” Eklund hur det var att möta Hossa.

– Helt omöjligt. Antingen blev man utvisad eller så blev det mål. Det var alternativen när Hossa var på isen. Det var helt sjukt. Man ville inte hamna en mot en med honom.

{!C}

Färjestads Christian Berglund instämmer.

– Marian Hossa var riktigt bra och Marian Gaborik var hos oss ett tag. Hans explosivitet var imponerande. Han hade en enorm utväxling i skridskoåkningen. Sedan fanns det killar som man inte hade hört talas om lika mycket. Vad hette han i Mora, Hoff någonting?

Shawn Horcoff?

– Ja, han var väldigt bra, och han hade jag inte koll på innan. Även Daniel Cleary var bra. Sedan hade du Linköpings kedja med Morrisson, Knuble och Huselius som var superskicklig. Det var många, säger Berglund.

"Då fick vi ett uppvaknande"

Hans Färjestad hade två toppbackar från NHL i sitt lag den här säsongen – Sheldon Souray och Zdeno Chara. Framförallt den sistnämnde gjorde avtryck på Berglund.

– Att på nära håll se hur en kille som Chara tränade var lärorikt. Då fick man se hur man skulle träna. Jag var 24 år då och många av oss trodde att vi tränade mycket, men vi fick ett uppvaknande. Att vi kanske skulle öka träningsdosen, säger Berglund.

– Chara är två meter lång och 117 kilo granit. Han slaktade i gymmet. Första gången han var med fick jag en chock. Det var jättenyttigt för en annan, för att se vad som krävs. Som tur var spelade han oftast bakom mig när vi körde tvåmål på träningarna. Jag minns att Pelle Prestberg ofta fick möta Chara. För Prestberg var det nog jobbigare på träningarna. Han flög som en vante, säger Berglund och skrattar åt minnet.

Poängligan den här säsongen vanns av Timrås Henrik Zetterberg, 50 poäng, följt av Kristian Huselius, LHC, 49 poäng, samt Mattias Weinhandl, MoDo, 46 poäng. Seriesegern tog Frölunda hem och det i rätt överlägsen stil. Göteborgarna förlorade endast tio matcher under ordinarie matchtid och fick till slut 112 poäng. Vilket var 15 fler än tvåan Linköping.

– Jag vet inte om vi förlorade två matcher i rad. Vi kunde ligga under i matcher, men det blev aldrig någon stress. Både som spelare och lag är det så man vill ha det. Ju mindre man slipper grotta ner sig i saker desto lättare är det. Man ska helst spela med ryggraden och det kändes som att det var en sådan säsong, det bara flöt på, säger Niklas Andersson.

{!B}

Frölunda mot Färjestad i finalen

Frölunda fortsatte att dominera i slutspelet. De besegrade både Luleå och Djurgården rätt komfortabelt. I finalen väntade Färjestad. Ett Färjestad som hade slutat fyra i grundserien och därefter slagit ut MoDo samt Södertälje. Frölunda gick in i finalserien som favorit, men det var Färjestad som vann den första matchen, med 4-2. Något som inte störde Frölunda, enligt Niklas Andersson.

– Vi kände aldrig någon oro, för vi kände att vi skulle ta det. Det minns jag faktiskt. Vi kände att det var vårt år, säger Niklas Andersson.

Mycket riktigt skulle Frölunda studsa tillbaka. Göteborgarna tog fyra raka segrar, och i tre av dessa höll Frölundas målvakt Henrik Lundqvist nollan.

– Vi hade verkligen förtroende för våra målvakter. Henke var fantastiskt bra. Någonstans börjar det där bak och håller målvakten nollan är det ganska enkelt att vinna matcher, säger Andersson.

{!D}

Christian Berglund om finalserien.

– Det första jag tänker på kring den här säsongen är besvikelsen över att vi inte var så pass bra som vi kunde i finalen. Det är det som grämer mig, säger Berglund.

Grämer det dig fortfarande?

– Det hade varit speciellt att få vinna det året. Men hatten av för Frölunda. De var fantastiskt bra och vi hade behövt prestera max varenda en av oss för att besegra dem. Ibland får man respektera att motståndarna är bättre, säger Christian Berglund.

Andersson avgjorde i sudden

Den femte finalen, där Frölunda säkrade guldet, gick till övertid. Där var det just Niklas Andersson som satte det avgörande målet drygt två minuter in i förlängningen.

– Jag är ju härifrån, och ser man tillbaka på det är det förstås grymt häftigt. Jag missade lite av firandet för att jag behövde bli intervjuad. Det tyckte jag var lite trist minns jag, men att avgöra en SM-final i sudden är väl en dröm för alla som spelar. Det är svårslaget, säger Andersson.

{!E}

Var det nästan att du hellre hade sett att Tomi Kallio hade avgjort så att du hade fått vara med hela firandet?

– Haha, nej. Han hade avgjort i sudden 2003. Den kunde han få ge mig. Nämen, det var fantastiskt att avgöra givetvis. Jag minns den första euforin i omklädningsrummet från guldet 2003. Nu kom jag ner när champagnen droppade från taket redan, men herregud, det tar jag alla dagar i veckan. Jag har bara jättebra minnen från den här säsongen, säger Niklas Andersson.

Här kan läsa fler artiklar i vår serie "SHL-minnet".