MÖT MÄNNISKAN: LUKAS BENGTSSON

Lukas Bengtsson fyllde 28 år i april, men han har upplevt mer än många andra spelare gör på en hel karriär. Exempelvis har han spelat JVM-final (2014), vunnit SM-guld (2016), spelat OS (2022), gjort tre säsonger i KHL samt spelat i AHL. Tiden i Nordamerika blev dock inte alls vad Bengtsson hade tänkt sig, men det ska vi återkomma till. Till en början låter vi den Huddinge IK-fostrade backen sammanfatta karriären så här långt.

– Jag har fått vara med om saker jag bara hade kunnat drömma om när jag var liten, men samtidigt strävar jag alltid efter mer. Vilket jag också tror är en anledning till att jag nått till den här nivån, säger Bengtsson.

Han berättar att han dagligen försöker njuta av att kunna leva på att spela hockey.

– En dag kan det bara försvinna, konstaterar han.

Det kan låta som något man bara säger, men är det någon som vet hur skör en hockeykarriär kan vara är det Lukas Bengtsson. För ungefär sex år sedan vändes hans liv upp och ner och han var osäker på om han någonsin skulle kunna spela hockey igen.

– När jag var sjuk var det viktigaste bara att bli frisk, säger Bengtsson.

"Jag blev feldiagnostiserad"

Sjukdomen uppdagades när Bengtsson bodde i USA och försökte slå sig in i Pittsburgh Penguins. Efter flera månader av orkeslöshet fick han diagnosen POTS-syndrom. En sjukdom som enligt Riksförbundet Ehlers-Danlos Syndrom kan ge symtom som onormalt ökad hjärtfrekvens, smärta i bröstet, yrsel, hjärndimma, illamående, diarré och skakningar.

– När det var som värst, innan jag fick diagnosen, kunde jag knappt ta mig till toaletten och jag orkade inte laga mat. Jag låg i lägenheten och hade inga vänner eller familj i närheten. Men jag kände att om jag flyttar hem så får jag aldrig reda på vad det är. Pittsburgh hjälpte mig med tester och tillgång till läkare, säger Bengtsson och fortsätter:

– Både för kroppen och psykiskt var det väldigt tufft. Många där borta tänkte säkert ”Vad är det för fel på den där svensken?” Jag kom till hallen, duschade och bastade, men orkade ingenting. På slutet var det så allvarligt att jag duschade, käkade och låg i sängen resten av dagen. Jag tappade åtta, tio kilo i vikt. Jag blev feldiagnostiserad och de trodde jag hade borrelia. Det var en tuff tid. Men motgångar stärker en om man bara tar sig igenom det. När man tror att man har förlorat något uppskattar man det ännu mer. Min enda tanke när det var värst var bara att jag ville må bra och kunna leva ett normalt liv. Hockeyn var prio två, säger Bengtsson.

Bengtsson lyckades dock ta sig tillbaka till isen och nu har han lärt sig leva med sin sjukdom. Han vet vad han behöver för att kunna prestera på elitnivå.

– Jag har alltid varit intresserad av allt kring träning. Med tanke på sjukdomen är det viktigt hur jag sköter min kropp och träning. Jag jobbar med ett fantastiskt team med bland andra Kalle Engström i Stockholm som hjälper mig under sommaren, men även under säsongen. Det är viktigt för att jag ska kunna leverera på isen, säger Bengtsson.

Har du fått lägga om din träning mycket efter sjukdomen?

– Ja. Jag började med Kalle Engström för tre år sedan och har honom att tacka för mycket. Innan jobbade jag med Henrik Petré, som också är jätteduktig. Kalle och alla andra jag jobbar med har hittat det som fungerar för mig, vilket inte är samma som för alla andra. Jag behöver mer återhämtning i vissa lägen. När jag tränar måste jag lyfta väldigt tungt. Kanske inte lika långa pass som de andra, men ibland kan jag behöva två pass per dag. När vi har vilodag kanske jag är i simhallen för att jag behöver återhämtning samtidigt som jag behöver röra mig. Varje dag har vi en dialog tillsammans med Robert Lygdbäck (Växjös fystränare). Jag är glad och tacksam att vi har hittat något som passar mig. I det stora hela tänker jag inte på sjukdomen. Jag är bara glad att jag kan hålla på med hockey och att jag mår så bra som jag gör. Jag är evigt tacksam till alla som har hjälpt mig, säger Bengtsson.

Det låter som att du har fått lära känna din kropp väldigt bra under de senaste åren?

– Ja. Får du diabetes behöver du göra vissa grejer annorlunda. För mig blir träning och återhämtning min medicin. Jag behöver äta bra mat, träna på rätt sätt och ha en bra planering. Vi har prövat oss fram och att känna att det ger resultat är väldigt kul. Speciellt när jag ett tag inte trodde att det skulle gå att spela hockey. Jag vet många läkare som tycker det är häftigt att jag kan hålla på, för vissa med POTS har svårt att ha en normal vardag. Jag tar inte hockeyn för givet längre. Jag njuter mer, säger han.

Tagit hjälp av mental tränare

För att kunna ta ytterligare ett steg i karriären började Bengtsson under förra året jobba med en mental tränare, och han är väldigt glad att han tog det steget.

– Det är lätt hänt att man inte vågar fullt ut på isen. Hjärnan är lika viktig som kroppen. Vi nöter varje dag på is och på gymmet, men har du inte hjärnan på rätt plats kommer du inte att få ut allt på isen. Vissa har det bara, medan vissa behöver jobba på det mer. Jag kände att jag behövde jobba på det. Vissa saker kan hänga ihop, att hur man är utanför isen påverkar hur man agerar på isen. Jag tycker det är väldigt intressant. Det har hjälpt mig väldigt mycket, både på och utanför isen, säger han.

Hur har det hjälpt dig som person?

– Vi pratar om hur man är som person. Jag är omtänksam och vill hjälpa till. Då frågade Matt (den mentale tränaren): ”På isen, tar du skott först eller kollar du efter en passning?” Jag vill hjälpa andra och letar kanske passning först. Då sa han att jag har ett fantastisk skott och att jag kan hjälpa laget med att använda det. Vi har pratat lite om när jag ska lägga fokus på mig själv och att kunna säga nej när jag brukar säga ja. Mycket sådant. Livet är upp och ner och jag trycker att det skönt att bolla med någon utomstående. När jag i framtiden blickar tillbaka på min karriär vill jag kunna känna att jag har gjort allt jag har kunnat, säger Bengtsson.

Körde en mot en med Crosby

Efter tiden i USA gjorde Bengtsson en säsong i Linköping (2018/19) innan flyttlasset gick till KHL. Han gjorde två år i SKA St. Petersburg, som Bengtsson beskriver som ”väldigt bra” och förra säsongen spelade han i Dinamo Minsk.

– Jag har nog bott i två av de bästa städerna med KHL-lag. I Minsk hade vi tio importer, varav sex svenskar. Vi bodde alla i samma hus och umgicks mycket. I det stora hela är det tre år jag lärt mig mycket på och utanför isen, säger Bengtsson.

Du som har spelat både i KHL och AHL samt lite landslagshockey. Vem håller du som den bäste spelaren du har mött?

– Jag fick möta Pavel Datsyuk. Även om han var äldre såg man vilken skicklighet han hade. Hur han kunde slå bort klubbor och sådana grejer. På en camp i Pittsburgh körde jag en mot en med Sidney Crosby. Det var häftigt. Även om det bara var en kort period var det häftigt att se hur seriös och nyfiken han var. Dessutom var han stark. Det var som att åka in i en vägg, säger Bengtsson.

– Men som sagt, jag har mött sjukt många bra spelare. Jag glömmer bort att nypa mig själv i armen ibland och faktiskt förstå hur långt jag har kommit. Jag tror att det är viktigt att kunna ge sig själv beröm och att inse att man har fått vara med om saker som många drömmer om, säger Lukas Bengtsson, som nyligen var med om en annan väldigt mäktig upplevelse.

Den 22 oktober blev Lukas pappa för förstsa gången när hans sambo Mimmi födde en son.

– Det är en obeskrivlig känsla, man är som i en bubbla. Det känns helt fantastiskt och vi är alla så glada och tacksamma, avslutar Lukas Bengtsson.