MÖT MÄNNISKAN: SÖREN PERSSON

Efter att ha varit domare i 28 år, varav de 19 senaste i SHL, är det dags för Sören Persson att påbörja ett nytt kapitel i livet. När SHL.se når den meriterade ex-domaren en dryg vecka efter avtackningen i Scandinavium är det dock oklart exakt hur livet kommer att se ut framöver.

– Vad jag ska göra nu är den vanligaste frågan jag får och ärligt talat vet jag inte alls, säger Persson.

Är det skönt eller jobbigt?

– Just nu är det jätteskönt. Frågar du om ett år kanske jag klättrar på väggarna, men jag hoppas inte det, säger han.

Är du en person som lätt blir rastlös?

– Har varit. Men jag tror att jag har börjat lugna ner mig lite när man ser sönerna växa upp. Om tre år kanske den äldsta grabben lämnar och flyttar till något hockeygymnasium eller vad det nu blir. Tiden springer iväg. Jag tror därför att jag har landat in i att jag inte kan vara den där rastlösa personen, utan mer ta mig tid till det jag vill, säger han.

FREDRIK KARLSSON / Bildbyrån

Sören Persson har dömt imponerande 900 SHL-matcher. Foto: Bildbyrån.

Jämför sig själv med Roger Rönnberg

Sören Perssons två söner är nu elva och 13 år och Persson är tränaren i båda lagen – huvudtränare i den äldsta sonens lag och hjälptränare i den yngres.

– Jag har varit det sedan de började med hockey. Det har varit en hel del krockar, framförallt att jag har missat matcherna. Träningarna har jag kunnat styra till måndag, onsdag och fredag. Så det har varit fullsmockat med hockey på veckorna, säger Persson.

Om du jämför din tränarstil med någon SHL-tränares, vem är du mest lik?

– Jag är rätt lik Roger Rönnberg. Jag ställer rätt hårda krav på spelarna, att de ska lägga ner ett hårt jobb samtidigt som man inte får förta glädjen. Det ska vara roligt att spela hockey, men när de väl är där får de kämpa, slita och ta i, säger Persson.

Vid sidan av hockey är padel ett stort intresse för Sören Persson. Han har tidigare varit ansvarig för alla regionsansvariga på ett stort padelföretag. Nu är hans enda koppling till sporten att han sedan augusti 2022 har en padelanläggning i den spanska kuststaden Punta Prima, där Persson har en lägenhet sedan några år tillbaka.

– Först var det mest som en rolig grej, lite som en pensionsinvestering, men det har gått långt över förväntan. Om vi flyttar dit om tio, femton år har jag förhoppningsvis något att göra. Anläggningen ligger centralt och bra i Punta Prima, säger han.

Men tanken är att flytta till Spanien om några år?

– Ja, det är det. Nu åker vi ner när barnen har lov. Vi har folk på plats som sköter driften av anläggningen, så jag behöver inte bry mig så mycket nu. I framtiden kanske jag kan ta någon weekend extra och hälsa på, säger han.

Åkte på dubbla diskbråck

I en träningsmatch inför säsongen fick Sören Persson en lättare tackling och den gjorde att han åkte på dubbla diskbråck. Något som har gjort att den här säsongen inte alls blev vad Persson hade tänkt sig. Två dömda SHL-matcher har det blivit, men samtidigt har han fått testa på ett liv som inte innebär att tisdagen, torsdagen och lördagen är uppbokade. Ett liv som han har börjat uppskatta.

– Jag måste säga att jag har fått smak för livet som finns utanför att åka bort tre kvällar i veckan, säger Persson och fortsätter:

– Medaljens baksida med att döma hockey är att alla 52 omgångar är på bortaplan. SHL-lagen har ändå 26 hemmamatcher där spelarna bara ska ta sig till arenan. Vi ska alltid resa och det är många övernattningar. Det har haft sin charm och tjusning, men det här året har jag lite känt ”är det så här det är att inte resa så mycket”. Så mycket tid man har över, skrattar Persson, som bor med sin familj i Lidköping.

När han väl har varit på plats i en SHL-arena har han dock insett varför han har trivts så bra med att ha haft det som sin arbetsplats under nästan två decennier.

– Jag kommer att sakna det, och det kommer man inte ifrån. Särskilt nu när det börjar bli slutspel, säger Persson.

Vad är det du framförallt kommer att sakna med att vara SHL-domare?

– Det är bra hockey, bra spelare och bra inramning. Det blir en sådan otrolig atmosfär tack vare publiken. Under pandemiåren, utan publik, var det hur tråkigt som helst att döma hockey. Det var samma spelare och samma spel, men tystnaden i arenan gjorde att det inte var roligt alls, säger han.

Är det bättre att bli utvisslad av en ilsken hemmapublik?

– Haha, ja, då gick man igång lite och kände att man kanske hade gjorde ett fel, säger han.

MATHIAS BERGELD / Bildbyrån

"Lite för mycket av den militära stilen på isen"

Persson har hållit på med hockey i hela sitt liv. Redan som treåring började han åka skridskor och han gick hockeygymnasium i Västerås. Han beskriver sig som en fysisk powerplay-back, men han tog inte plats i Västerås a-lag. I stället för att spela Division 1-hockey bestämde han sig för att göra lumpen. Under den perioden dömde han lite matcher för att ”hålla igång skridskoåkningen”. Den säsongen fick han döma tv-pucksfinalen. Något som gav honom blodad tand och samtidigt som han gjorde karriär inom det militära gick domarkarriären spikrakt uppåt. 

– Jag tänkte att jag hade fördel av båda rollerna – yrkesofficer på dagarna och domare på kvällarna. Men inledningsvis på karriären var det nog lite för mycket av den militära stilen på isen och det fick jag sota för under många år, säger Persson.

På vilket sätt då?

– Jag var lite fyrkantig och pekade med hela handen. Frågar du Thomas ”Bulan” Berglund och de andra gubbarna som jag dömde på den tiden kommer de ihåg den militäriske Persson. Där satte jag mig själv i ett fack som har levt kvar. På senare år har kanske Berglund och de andra insett att det finns en annan sida av mig också. Det är något jag försöker lära ut om någon frågar om tips. Att man ska vara ödmjuk och inte vara som jag var i början av min karriär, säger Sören Persson.

2004, nio år efter att han dömt sin första match, var det dags för den då 26-årige Sören Persson att göra SHL-debut. Hans debutsäsong fick en minst sagt oväntad avslutning när han fick hoppa in som domare i finalserien mellan Frölunda och Färjestad då Ulf Rådbjer drog av hälsenan. Det man ska komma ihåg är att det här var lockoutsäsongen, vilket innebar att på isen fanns spelare som Henrik Lundqvist, Daniel Alfredsson, Niklas Andersson, Zdeno Chara och Sheldon Souray.

– Det var min 13:e SHL-match och jag hade inte kunskapen och erfarenheten egentligen, men jag överlevde den matchen och det kanske var startskottet för en lång karriär. En upplevelse jag aldrig glömmer, säger han.

– Jag kommer ihåg att jag skulle läxa upp Chara för att han hade gjort något fult. Han åkte till båset och lutade sig över sargkanten med armarna. Då skulle jag läxa upp honom och med skridskor i båset var han en meter längre än mig. Då var jag liten på jorden. Jag var lite dum i huvudet då och förstod inte bättre. Jag körde min stil, säger han och skrattar åt minnet.

Marcus Ericsson, Bildbyrån

Sören Persson läxade upp Färjestads Zdeno Chara under finalserien 2005. Foto: Bildbyrån.

Avslutningsvis, hur ser du tillbaka på din långa domarkarriär?

– Det är först nu jag tittar tillbaka och funderar på vad jag faktiskt har varit med om. Det är fantastiskt att jag har dömt VM, JVM, KHL-derby mellan CSKA Moskva och Dynamo Moskva samt alla SM-finaler jag har varit med och avslutat här i Sverige. När man är mitt i det tänker man inte på det, men nu kan jag vara lite nostalgisk och blicka tillbaka. En häftig resa har det varit, säger Persson.