Möt Människan: Mikael Nord

Klockan var 19.00 när pucken släpptes i Coop Norrbotten Arena mellan Luleå och Leksand i SHL:s 13:e omgång säsongen 2023/24. En av två huvuddomare var Mikael Nord, som därmed gjorde sin 800:e SHL-match – en notering inte så många kommer upp i.

– När man är mitt uppe i det reflekterar man inte över det, men 800 matcher är mycket. Jag är stolt och glad över att få vara en del av SHL-familjen. Att få gå ut inför 8 000 åskådare som betalat för en entrébiljett och leda matchen… det är så att man får nypa sig i armen nästan för att det är så stort, säger Mikael Nord när shl.se ringer upp under landslagsuppehållet.

Hämtade upp matchtröjan i hästaffär

Debuten kom 2009, i en match mellan Rögle och Luleå. Mikael Nord berättar:

– Jag fick samtalet på dagen att jag skulle ner till Ängelholm och döma på kvällen. Jag och Lars-Johan Ryhed bilade ner ihop, och jag minns att vi var tvungna att stanna till vid Sören Perssons frus hästaffär för att hämta upp Sörens domartröja som jag skulle använda på matchen.

– Inför matchen var jag jätte-, jättenervös, men så ska det ju vara när man gör någonting som betyder mycket för en. Jag dömde matchen med Thomas ”Kuben” Andersson som hjälpte mig igenom den på ett bra sätt.

Hur många av de 800 matcherna minns du?
– Jag kan inte säga att jag minns så många specifikt, men jag har sett till att spara puckar och minnen från matcher när jag nått vissa milstolpar. Det ligger uppe på vinden nu och får nog vara kvar där tills den dagen jag slutar döma, berättar Mikael.

– En match som ändå står ut är match sju i SM-finalen 2017 mellan HV71 och Brynäs. Matchen gick till overtime och där ställs allting på sin spets. Ett beslut jag tar kan avgöra allt. Dessutom vet man att det är sista matchen för säsongen och när den är slut kan vi kasta nyckeln till den säsongen och börja blicka framåt mot nästa.

Bryter ner matcher i mindre delar

Hur hanterar du pressen som uppstår i ett sånt läge?
– För mig funkar det bra att bryta ner matchen i mindre delar. Precis som spelare tänker jag byte för byte och försöker nollställa mig mellan varje byte. Det gör att jag kan släppa ett misstag och ganska omgående gå vidare utan att påverkas i de fortsatta bedömningarna, svarar Mikael.

En vanlig uppfattning är att en domare är som bäst när han eller hon inte märks. Det kan Mikael Nord delvis hålla med om.

– En domare för mig är som en dirigent. Vårt jobb är att få orkestern, det vill säga lagen och spelarna, att se så bra ut som möjligt. För att göra det kan man behöva pondus i sitt matchledarskap och säga ifrån, men man ska inte stå på första parkett och synas. Jag är säker på att det är få besökare som går på en SHL-match för att se domaren. Kan jag dirigera lagen till en fartfylld, känslomässig match där åskådarna får en underhållande upplevelse utan att ha en aning om vem som dömde är jag supernöjd, konstaterar Mikael.

Satsning på organisationsutveckling har gett resultat

Hur har SHL och förutsättningarna för er domare förändrats sedan 2009 då du kom in i ligan?
– SHL som liga har satsat jättemycket på domarna och utvecklat den organisatoriska nivån. Idag har vi en huvuddomarcoach på heltid, en linjedomarcoach på heltid och en domarchef som har helhetsansvar för teamet. Dessutom har vi superkompetenta domarcoacher som hjälper oss med tips och trix. När jag började 2009 hade vi bara en domarchef, säger Mikael och fortsätter:

– Under mina år har vi också jobbat väldigt mycket med idrottspsykologer för att skapa en miljö där vi kan ha en rak och öppen dialog. Där har vi kommit väldigt långt och har idag högt i tak och lätt för att ge och ta både positiv och negativ kritik internt. Många tror att vi domare sitter i vårt omklädningsrum och klappar varandra om ryggen, men det är väldigt långt ifrån sanningen.

Följa matchintensitet viktigare än att hålla exakt samma nivå

Kan du lyfta någon regeländring under de senaste åren som du tycker fallit extra väl ut?
– Två saker sticker ut. Nummer ett är att vi skaffat en playbook. Den säger att vi ska följa matchens intensitet. Tidigare har vi pratat om att hålla en nivå, att bedömningarna ska vara konsekventa i en match och mellan matcher. Det gör vi inte längre. En hakning kan vara utvisning i en match men inte i en annan.

– Nummer två är regeln om spelare i målgården. För några år sedan var det jättemycket diskussioner om den regeln och ingen visste riktigt vad som gällde. Nu är det mycket enklare och tydligare. I de flesta fall har majoriteten av åskådarna på läktaren och framför teven en klar känsla för om vi kommer döma mål eller inte redan när de ser reprisen, och så vill vi ha det. Även publiken ska ha en stark känsla för om det är ett godkänt mål eller inte, säger Mikael Nord och lägger till:

– För oss domare är det oerhört viktigt att skapa en förståelse. Det är helt okej att tycka olika så länge man förstår varför vi tar ett beslut. Där är Lasse Granqvist outstanding som ofta hänvisar till regeln och sedan diskuterar om det är bra eller dåligt. Den typen av diskussioner skapar en förståelse för regelverket och gör vårt jobb som domare enklare.

Vad skulle du säga att du själv utvecklat mest under dina 800 SHL-matcher?
– Det är nog kylan, att jag inte kastar mig in i besluten på samma sätt som när jag var yngre. Det gör inget om det tar ett par sekunder extra och publiken busvisslar. Att behålla kylan och ta ett välgrundat beslut tycker jag att jag har blivit mycket bättre på.

”Jobba på att bli mindre gubbgrinig”

Finns det något kvar att utveckla då?
– Haha ja, är man 100-procentig är det kanske dags att lägga av, skrattar Mikael. Men min nästa grej jag ska jobba på är att bli mindre gubbgrinig. Jag vet att jag kan bli lite väl tjurig när någon kliver över gränsen och det behöver jag bli bättre på att hantera.

Något som diskuterats de senaste åren är ökningen av förstärkningar och rena filmningar, och hur det ska bestraffas och stävjas. Mikael Nord har följt utvecklingen från första parkett, och säger så här:

– Vi blev nog lite tagna på sängen när det dök upp, för det ligger så långt ifrån hockeyns DNA. Nu känns det som vi identifierat ett beteende vi inte vill ha och jobbar aktivt för att få bort det. Samtidigt är det extremt svårt i stunden att upptäcka en förstärkning. Det går otroligt fort och spelarna balanserar på en halv centimeter breda skenor på en hal is, det är inte så lätt att avgöra om någon faller naturligt eller onaturligt i en närkamp.

– Men domargruppen är på den bollen och vi känner oss säkra på att det kommer att bli bra med de åtgärder vi gjort och gör.

Fler domare i toppen

Ser man till priset Guldpipan, som varje år delas ut till den bästa domaren, kan man konstatera att det historiskt varit en och samma domare som dominerat ett antal år i rad. Mikael Nord själv är ett bevis på det då han tilldelats priset fem år i rad (och totalt sex gånger). På senare år har priset emellertid gått till olika domare varje år. Ett tecken på en större bredd på domartoppen?

– Ja, det skulle jag absolut säga, instämmer Mikael. Det är en fin grej för domargruppen också, för det visar att vi delar med oss av våra styrkor och kunskaper till varandra. Förr i tiden var man inte lika pigg på att dela med sig domare emellan. Samtidigt är det ju viktigt för mig att min domarkollega är bra, för det enda publiken ser är om domarna är bra eller dåliga, inte att en domare är bra och en dålig. Så det är en stor styrka för oss allihop att vi är flera domare som fått Guldpipan de senaste åren.

Med 800 SHL-matcher under bältet kanske man börjar snegla mot rekordmännen Thomas ”Kuben” Andersson och Christer Lärking på 1 000+ matcher. Får vi se även Mikael Nord passera fyrsiffrigt?

– Jag vet att jag är närmare slutet än början, så kan vi väl säga, säger Mikael och skrattar till. Men samtidigt känner jag att jag blir bättre och bättre och vill hålla på så länge som möjligt. Jag hoppas jag har många år kvar så de får väl se upp där uppe i toppen, haha.

Slutligen, om du får välja ut några spelare du har tyckt lite extra mycket om att döma under dessa år, vilka väljer du då?
– Jag gillar Joel Lundqvist, han är en superkapten och ett föredöme på alla sätt. Sen gillar jag Dick Axelsson, vilket kanske många inte tror. Men han är en otroligt härlig karaktär och även om vi inte alltid varit överens ute på isen har det alltid varit roligt att döma honom. Sen var Ole Kristian Tollefsen en härlig gubbe. Han spelade alltid hårt och låg på gränsen, men det gick alltid att snacka med honom. Jag förstod att han var tvungen att spela så och han förstod att jag var tvungen att plocka ut honom om han gick över gränsen, avslutar Mikael Nord.