För två veckor sedan gjorde Simon Önerud sin 500:e match i HV71 och det blev en minnesvärd kväll för både Simon och sonen Elton, 10. Klippet när Elton läser upp HV71:s laguppställning inför matchen fick snabbt stor spridning på sociala medier.
– Det var mäktigt. Sjukt modigt av Elton att göra det. Jag trodde inte att han skulle våga. Jag fick frågan av vår kommunikationsansvarige Johan Freijd. Då sa jag att ”det tror jag inte att han klarar av”, men när jag frågade Elton sa han att han kunde det. Jag trodde hela tiden att han inte skulle lösa det, men det gjorde han och det var häftigt. Han var en av pojkspelarna som följde med ut på isen vid introt också och det var kul att göra det ihop, säger Simon Önerud, som inte kunde hålla tårarna tillbaka när han fick en kram av sonen.
– I omklädningsrummet kunde jag inte det. När han sprang till mig brast det lite för honom efter den anspänningen och då var svårt för mig också, säger Önerud.
Under torsdagen uppnår 35-åringen alltså ännu en mäktig milstolpe, men den här gången handlar det om 600 grundseriematcher i SHL.
– Jag hade ingen aning om det, men det är häftigt. Det har blivit många matcher och tiden har gått snabbt, vilket det gör när man har roligt. Att jag har varit med så länge är något jag är väldigt stolt över. Allt började som en pojkdröm när jag var liten och sedan har jag tagit olika delmål längs vägen. På något sätt har det bara rullat på, säger Önerud.
Simon Önerud hyllades för 500 matcher i HV71-tröjan nyligen. Nu ska han göra match nummer 600 i SHL.
Han har HV71 som moderklubb och tog sig genom klubbens ungdoms- och juniorled innan han säsongen 2007/08 fick chansen i två matcher med a-laget.
– Jag minns att jag var med i omgång två av SHL, mot Frölunda. Eller jag var med ombytt då, men jag fick ingen speltid. Jag kommer ihåg att allt kändes nytt och det var nästan så att jag kände mig instängd på isen med tanke på hur mycket publik det var.
På vilket sätt då?
– Jag hade aldrig spelat matcher inför så mycket publik. När jag satt i båset var jag inte van vid att det var så högljutt och att ha folk hela vägen ner mot isen. Jag kommer ihåg det som en speciell känsla. I och med att jag satt på bänken i den matchen upplevde man atmosfären på ett annat sätt. Det är ett tydligt minne, att isen kändes mindre på något sätt, säger Önerud.
Det skulle dröja drygt fem månader innan Önerud skulle få göra sina första minuter på en SHL-is, för han skadade sig nämligen och det dröjde till den näst sista omgången innan han fick chansen igen.
– Att åka på den där skadan var skittufft. Det var inte givet att jag skulle få spela vidare i HV efter den säsongen. Men den försäsongen med a-laget gick bra och klubben hann väl se något på försäsongsmatcherna samt att matcherna jag gjorde med J20-laget den säsongen gick okej. Det var inte optimalt att få en skada där, men man lär sig av det med. Hur man ska tackla motgångar och jag fick se mycket hockey.
Vad minns du från den matchen du väl spelade?
– Det var omgång 54 mot Skellefteå borta. Jag tror att vi förlorade med 3-4.
Den stämmer. Minns du vilken kedja du var med i?
– Visst var det Joakim Hillding och Lukas Ericsson?
Rätt. Det var imponerande att sätta den.
– Jag säger ju att tiden har gått snabbt, haha. Att jag kommer ihåg det så bra är för att vi var en hel juniorkedja som följde med upp. Vi låg bra till i tabellen och vilade ett gäng spelare.
Att 35-åringen har fler matcher i SHL:s grundserie än i HV71 beror på att han mellan 2011 och 2015 inte spelade i moderklubben. Först blev det två säsonger i Timrå innan flyttlasset gick till MoDo, där det också blev två säsonger.
– Jag hade stått ganska stilla i utvecklingen i HV och efter att vi åkte ur kvartsfinalen mot AIK (2011) kände HV att jag skulle behöva mer speltid. Då fick jag inte vara kvar och Timrå hörde av sig. Då var det väldigt tungt. Jag hade aldrig lämnat HV71 om de hade velat ha kvar mig, men samtidigt utvecklades jag väldigt mycket under de fyra åren som jag vara iväg och kom tillbaka som en bättre spelare. Säkerligen var det väldigt nyttigt. Det hade nog varit svårare att göra den resan i HV. Laget var väldigt etablerat på den övre halvan på den tiden. Det var svårt att få istiden som krävdes för att ta nästa steg där, säger Önerud.
Han berättar att han som barn hade Peter Forsberg som sin stora idol och han hamnade i samma klubb som Forsberg. När ”Foppa” var assisterande GM i MoDo plockade klubben in Önerud. General Manager i MoDo var Forsbergs tidigare radarpartner Markus Näslund.
– Jag blev lite starstruck när Näslund ville ha mig till MoDo. Det var väldigt speciellt att vara i samma klubb som Näslund och ”Foppa”. Man fick veta vad det betydde att vinna genom Foppa, kan jag säga. Det kunde man se tydligt när han var med.
Hur märktes det?
– Som jag, och många andra, blev ”Foppa” förbannad när vi förlorade, en dålig förlorare. Vi åkte på rätt många huvudtacklingar och då tog ”Foppa” dit Donald Brashear (som har 2 634 utvisningsminuter på 1025 NHL-matcher) och sedan hade vi inte en enda huvudskada efter det, haha. Det var ganska kontroversiellt att ta dit honom, men det fyllde en funktion.
Hur var det att spela med Brashear?
– Han var en stor kloss, och vägde säkert 130 kilo muskler. Han spelade matcher utan axelskydd kommer jag ihåg, haha. Bara en sådan sak. Man kunde ana att han hade gått några fighter genom åren.
Du spelar fortfarande med axelskydd?
– Ja, de stör inte mig. Brashear var bredare än oss andra ändå, haha. Han var sjukt professionell. Han hade inte spelat matcher på någon superhög nivå det året, men han kom alltid in en halvtimme, timme tidigare inför varje träning för att springa. Han var väl 43 år när han kom, väldigt imponerande.
Simon Önerud gjorde två säsonger i MoDo.
Till säsongen 2015/16 återvände Önerud till HV71 och där har han blivit kvar – bortsett från en säsong i KHL. Höjdpunkterna under hans 15 säsonger i SHL är förstås de båda SM-gulden 2010 och 2017. I det sistnämnda hade Önerud en huvudroll. Det var nämligen han som satte avgörande 2-1 på övertid i den sjunde finalen mot Brynäs, framspelad av en annan HV-ikon i form av Martin Thörnberg.
– Då och då poppar det minnet upp. Om jag ska vara ärlig händer det att sonen tittar på det på Youtube. Då kan det hända att jag slänger ett öga på det för att få tillbaka den där känslan. Helt underbart var det. Det var en jäkla press hela slutspelet och förlängning i den avgörande matchen, en lördagsmatch på hemmaplan. Att det dessutom var ”Thörna” som passade till målet… stjärnorna stod rätt då. Så jag tänker absolut på det då och då och jag är glad att jag har fått uppleva det.
Simon Önerud firar SM-guldet 2017.
Vad skulle du säga att HV71 har betytt för dig?
– HV71 har format mig som människa. Jag började i HV när jag var tre, fyra år och jag har sprungit här sedan Rosenlundshallen. Jag har sett alla duktiga spelare och drömt om att spela i a-laget själv. Jag är glad och tacksam över att ha fått spela här så länge och fått vinna ett par guld med klubben. Dessutom känns det väldigt kul att båda barnen (åtta och tio år gamla) spelar här och går i de fotspåren, säger Önerud,.
När SHL.se får tag i honom befinner sig i Husqvarna Garden, men inte för att han själv har träning utan för att följa med sonen på allmänhetens åkning.
– Jag är med lite som hjälptränare för grabbens lag. Det blir både våra träningar och hans, så det blir många timmar på isen.
Om vi bortser från gulden och slutspelsminnena, vilka är de största höjdpunkterna från dina 599 grundseriematcher i SHL?
– Första målet kommer jag ihåg. Det var mot Luleå borta, 2008, och det är en situation jag minns tydligt. Sedan finns det vissa matcher som sticker ut, som Djurgården hemma 2016, då det mesta studsade med mig, och det blev några mål och passningar. Vi vann med 5-3 och jag tror att jag gjorde 2+2. En sådan match sker inte alltför ofta.
– Vad finns det mer? Jag kommer ihåg första matchen när jag kom ner till Jönköping med Timrå för att möta HV71. Att möta HV, även med MoDo, var såklart speciellt. Det var som att åka hem och spela som bortalag. Familj, vänner och släkt var på plats. Det matcherna var speciella, för jag kände många i HV även då.
I våras var det mycket som tydde på att Önerud skulle stanna på 582 SHL-matcher för efter förra säsongen ville inte HV71 förlänga kontraktet med guldhjälten från 2017. Efter en långtidsskada på Herman Hansson erbjöds Önerud först ett tryoutkontrakt, som senare förlängdes till ett avtal som gäller säsongen ut.
– Jag respekterade och förstod HV:s beslut med tanke på skadorna jag hade haft tidigare. Sedan blev det en lucka då Herman tyvärr skadade sig. Då hörde jag av mig och sa att jag finns tillgänglig och att jag köper vilken roll jag än får, och ska försöka göra den så bra som möjligt efter förutsättningarna. På den vägen är det och det har gått bättre och bättre under säsongen tycker jag, Det var längesen jag spelade kontinuerligt, men någon växel till finns det helt klart, säger Önerud.
Målvakt: Stefan Liv
”Det är inget snack. Det blir Stefan Liv i målet.”
Backar: Mikko Lehtinen och David Petrasek
”Det finns många legendarer jag har spelat med, men det var främst när jag själv inte var så framträdande. Jag spelade med spelare som Pelle Gustafsson och David Petrasek. Jag ger ändå Mikko Lehtonen en backplats. Han var otroligt bra. Sedan tar vi Petrasek, dels för att han slog poängrekordet för backar ett år och dels för att han var så där härligt tjurig.”
Forwards: Martin Thörnberg, Simon Önerud, Mattias Tedenby
”Thörnberg ska såklart vara med. Vi har upplevt mycket ihop. Jag vill även ha med Mattias Tedenby. Honom har jag spelat ihop med i många säsonger och det har gått väldigt bra många gånger. Vi får hoppa över en center i den där kedjan.”
Mattias Tedenby tar plats i Öneruds drömfemma.
Skellefteå AIK-Växjö Lakers
Timrå IK-Luleå Hockey
MoDo Hockey-IK Oskarshamn
Örebro Hockey-Leksands IF
Linköping HC-Färjestad BK
Frölunda HC-Malmö Redhawks
Rögle BK-HV71