Junland: "Vill helst vara kvar inom hockeyn"
Första frågan till en nyligen pensionerad spelare känns given.
Vad gör du nu?
– För tillfället gör jag inte så mycket, erkänner Jonas Junland.
– Jag har gått lite tränarkurser, rehabbar min höft och har lite privata engagemang i ett par företag, men annars är det en fri roll och jag är arbetssökande.
I samband med att du lade av så sa du till LHC:s kanaler att du väl fick dra till arbetsförmedlingen...
– Precis, jag vill ju ha något att göra och vill helst vara kvar inom hockeyn. Jag har dock ingen plan och letar lite. Snackar lite med gamla tränare, spelare och klubbar för att se om något kan öppna upp sig under sommar och höst.
Vi får se detta som en jobbannons då?
– Haha, ja, hoppas någon läser detta och hör av sig. Jag vill som sagt ha kvar foten i hockeyn, jag gillar känslan av att vara i ishallen, uppleva stämningen inom hockeyn. Sedan om det handlar om att vara tränare, sitta med i radio eller tv, eller något helt annat, får tiden utvisa.
Skadorna satte stopp
Det var skadorna som fick Jonas Junland att ge upp spelandet.
Han räknar upp ett tiotal skruvar i nyckelbenet, några knäskador, tre axeloperationer och två opererade höfter.
Just höften gjorde att han missade hela den gångna säsongen.
– Planen inför den gångna säsongen var att rehabba för att se om jag kunde återkomma till någon form av elithockey. Vissa perioder var bättre, vissa perioder var sämre, men ju längre tiden gick, desto mer insåg jag att det inte skulle bli något mer spel. Till slut handlade det bara om att rehabba för att må bra i det privata livet. Det är ålder och slitage som tagit ut sin rätt helt enkelt, kroppen orkar inte hålla på mer på elitnivå, säger han.
– Nu har jag landat i att det inte blir mer spelande. Jag är på ett sätt tacksam att kroppen sa stopp, och att jag inte behövde ta egna beslut.
Många brukar säga tvärtom, att de vill välja när de ska sluta och att inte behöva sluta på grund av skador, men på dig låter det tvärtom?
– Jag vet, men tycker ändå det är skönt att det är kroppen som säger stopp, då behöver jag inte grubbla kring om jag ska fortsätta eller inte. Jag fyller ändå 37 år, jag fick 18 år på elitnivå och har vunnit SM-guld, det är svårt att klaga.
FREDRIK KARLSSON / Bildbyrån
Jonas Junland hoppas bli kvar i hockeyn i någon form.
Jonas Junland fick både inleda och avsluta elitkarriären hemma i Linköping.
Däremellan hann han med sejourer i Nordamerika, Kazakstan, Finland och Schweiz, samt en säsong i Färjestad.
Under sina två år i Nordamerika gjorde backeleganten fyra NHL-matcher.
– Karriären kunde både varit bättre och sämre. Jag spelade inte tusen NHL-matcher, men jag har fått uppleva väldigt mycket.
Hur var det i Nordamerika?
– Det är få förunnat att få spela NHL-matcher, är stolt att jag tog mig så långt. Sedan hamnade jag i en klubb (St Louis Blues) med många bra backar, så det var tuff konkurrens. Det var mentalt tufft också, att flytta hemifrån och inte riktigt få chansen trots att det gick bra. Jag kanske hade kunnat stanna längre och bli en ordinarie NHL-back på sikt, jag vet inte, men jag kanske var för ung då. Inte tillräckligt hårdhudad. Det var en bra läropeng. Jag hade chansen att åka tillbaka senare i karriären, men då hade jag barn och familj och valde Schweiz istället.
Skägget sitter kvar...
När du kom hem från Nordamerika valde du Färjestad, vilket skapade en del rubriker?
– Det var uppskrivet ett tag. Jag var 24 år och tog beslut som skulle gynna min hockeykarriär, målet var inte att komma till Sverige och stanna, utan att ta ett nytt avstamp. Just då kändes Färjestad som bästa alternativet, ett egoistiskt beslut enbart för min egen karriärs skull.
Där fick du vinna SM-guld också?
– Ja, det var fantastiskt.
Känslan är att det som saknas i din karriär annars är ett SM-guld med LHC?
– Absolut, det är så jag känner. Det var verkligen något jag ville vinna innan jag lade av, men det blev inte så. Jag är ändå stolt över att LHC är en etablerad SHL-klubb i dag, och jag kommer bli glad som supporter om laget vinner framöver. Jag är en del av LHC även om jag inte spelar.
PETER HOLGERSSON / Bildbyrån
Jonas Junland var lagkapten under sina sista säsonger i LHC.
Till sist, det alla undrar:
Är skägget kvar?
– Det är kvar, absolut, skrattar Jonas Junland.
– Jag kom ihåg hur det kom till. Det var så mycket snack om Emil Kåberg och hans skägg när han spelade i Färjestad, så jag sparade också och hade näst längst skägg efter honom. Sedan la han av, och jag spelade kvar, och då fick skägget också vara kvar. Sanny Lindström sa något om att jag hade ett radioansikte, att jag inte skulle kunna ha några teve-jobb med det där skägget.
Du söker ju jobb, har vi inte för lite skägg i teve?
– Haha, det har jag också tänkt på. Niklas Wikegård slutar ju nu, de behöver kanske en skäggig profil?
Jonas Junland
Klubbar i SHL: Linköping, Färjestad
442 SHL-matcher
196 poäng (44+152)
Övriga klubbar: Oskarshamn, St Louis Blues, Peoria Rivermen, Barys Astana, Pelicans, Lausanne
Mer i artikelserien:
