Jag håller på Växjö: Daniel Eliasson
Växjö Lakers har gjort en imponerande resa genom det svenska seriesystemet. Första säsongen i seriespel var 1997/98, då klubben deltog i division fyra. Därifrån tog det bara sju säsonger innan Lakers var uppe i Hockeyallsvenskan. Resten är, som man brukar säga, historia. Ganska tidigt på den resan anslöt Daniel Eliasson.
– Pappa tog med mig på en match i dåvarande arenan Lakerdome en höstkväll 2001. Växjö mötte HK Kings från Hanhals och jag var 14 år, berättar Daniel.
– Det här var i division 1 och Växjö var på gång, så det var mycket folk i hallen och stor uppståndelse. Det sköts raketer innan nedsläpp och var en allmänt häftig upplevelse. Vi stod på ståplats som var på ena långsidan och både jag och pappa kände direkt att vi ville göra om det.
”Världens trognaste Lakerssupporter”
Det blev säsongskort på sittplats för Daniel, hans pappa och storebror Johan – säsongskort som förnyats alltsedan dess, även om de två bröderna återgått till ståplats. Johan är ordförande i Lakers Lakejer sedan 2008 medan Daniel kallats ”världens trognaste Lakerssupporter” och nyligen zoomades in på bortaläktaren i TV4:s sändning.
– Jag har sett klippet i efterhand, säger Daniel med ett lite förläget skratt.
– Jag började åka på bortamatcher i 17-årsåldern och sedan jag var 25 år har jag inte missat många matcher i SHL.
– Jag ska väl erkänna att det mesta av både semesterdagar och semesterbudget går åt till att följa Växjö Lakers, men det är så roligt att ha den här hobbyn och jag har inte haft så mycket annat som hållit mig hemma, fortsätter han.
En nyckelfaktor för att det ska funka med resandet är Daniels arbetssituation.
– Jag och brorsan driver ett företag ihop där vi säljer trädgårdsprodukter, och där är det lågsäsong på vinterhalvåret, säger han med ett skratt.
– Så vi har kunnat åka mycket på vintrarna, även om brorsan trappat ner lite senare tid.
Ibland ensam på bortastå – uppskattas av spelarna
En stor del av resandet och supporterskapet handlar om gemenskap, men det har hänt att världens trognaste Lakerssupporter befunnit sig helt själv på bortastå.
– Ja, i Timrå både förra året och i år stod jag själv. Det är väl en och annan som tycker det ser lite konstigt ut, men jag har fått mycket uppskattning av grabbarna i laget. De kommer fram om man träffar på dem hemma i Växjö och snackar lite. Joel Persson och Robert Rosén är alltid kul att snacka med, liksom Brian Cooper.
Resan mot toppen har, som sagt, gått fort. På drygt 20 år som supporter har Daniel egentligen enbart upplevt framgångar.
– Det är väl bara det där året när vi slutade tia som var en missräkning, annars har man väl varit lite bortskämd, erkänner Daniel.
– Det är ju som en saga, det ska inte kunna gå att klättra så snabbt egentligen, fortsätter han. Men klubben har byggt rätt och satsat långsiktigt med kvalitet på ledarsidan. Det har också funnits ett starkt driv i klubben, som man märkte redan när vi tog steget upp i Hockeyallsvenskan. Man var inte nöjd där utan siktade uppåt väldigt målmedvetet.
– Henrik Evertssons betydelse har så klart varit jättestor, men även såna som Lenny Anderlycke (massör) och Fredrik Hellgren har varit med länge och ska inte underskattas.
”Lite av ett hatmöte”
När Daniel Eliasson tittar i backspegeln finns det såväl spelare som matcher som sticker ut.
– Tidiga favoriter jag hade var Thomas Lundström, Peter Andersson och Aarto Miettinen. Senare kom Steve Saviano och Jarno Pikkarainen och gjorde stort intryck på mig och många andra i klacken.
– De roligaste matcherna var mot Troja/Ljungby, det är väl vår största rival. Även Nybro är lite av ett hatmöte, skrattar Daniel.
– Tingsryd gillar inte oss, men vi har inte samma känslor mot dem. Nuförtiden är det rätt bra rivalitet med Rögle också, som vi mötte en del även i Hockeyallsvenskan och diverse kvalspel.
På tal om kvalspel. Växjö gick till kvalserien till Elitserien två gånger innan man tog steget upp tredje gången gillt. När man väl säkrade avancemang gjorde man det ordentligt, redan i omgång åtta (av tio) stod det klart att Växjö skulle spela i Elitserien säsongen 2011/12.
– Vi mötte Örebro borta och var väl tre, fyra bussar som åkt upp från Växjö. Vi vann matchen och jag minns hur vi stod där på läktaren och spelarna stod ute på isen och inväntade slutresultat från de andra matcherna. När det väl stod klart att vi gått upp blev det så klart stort jubel och sen var bussresan hem på 4,5 timmar en enda lång fest, skrattar Daniel.
Väl uppe i SHL var första bortamatchen Daniel Eliasson åkte på i omgång tre, borta mot Timrå.
– Vi har vänner i Sundsvall så vi passade på att hälsa på dem och bodde på Sidsjöns vandrarhem. Det var kul att gå på matchen med dem sen, och extra kul eftersom Växjö vann.
Vann gjorde Växjö också i SM-finalen 2015 (liksom i de tre andra SM-finaler man spelat). Daniel berättar:
– Det var så klart väldigt speciellt. Dels att det var första guldet, dels att det avgjordes hemma och i övertid. Det är svårslaget. De andra gulden har så klart varit roliga, men 2018 var vi rätt överlägsna och 2021 var det pandemi, så fjolårets guld är nog tvåa på listan.
Favoritramsan – ”tydlig och ger ett jäkla bra tryck”
Brorsan Johan har som sagt trappat ner lite på resandet, men är engagerad i supporterföreningen och på ståplats. Där rycker även Daniel in vid behov.
– Jo, jag brukar hjälpa till som klackledare om det är mycket folk och avlasta Coffe (Mattisson, ordinarie klackledare). Favoritramsan är nog den enkla ”Vi älskar Lakers”, den är tydlig och ger ett jäkla bra tryck.
När det kommer till vidskeplighet hävdar Daniel att han inte har så mycket grejer för sig, men samtidigt:
– Jag vill alltid vara på plats i Vida Arena 75 minuter innan nedsläpp, och så har jag haft samma halsduk i två år eftersom det gått bra när jag haft den på mig. Och till slutspelet brukar jag odla slutspelsskägg som jag inte rakar av mig förrän de vinner eller åker ut.
Om Troja/Ljungby är den stora rivalen finns det ändå viss rivalitet även med SHL-klubbar (utöver Rögle), men kanske inte den mest förväntade.
– Jag personligen tycker inte det finns så mycket rivalitet gentemot HV71 som kanske vissa andra gör. I stället är det Luleå, Skellefteå och Färjestad som jag tycker kittlar lite extra. Luleå och Skellefteå har vi mött en del i slutspel och byggt upp rivalitet mot, och Färjestad är Färjestad. Det vore kul att möta dem i en SM-final till våren.
Daniel Eliassons drömfemma:
Målvakt: Emil Larmi
Backar: Josh McNevin och Cory Murphy
Forwards: Steve Saviano, Erik Josefsson, David Lundbohm
