Möt Människan: Lena Sundqvist

Publicerad: 2020-06-09
Intervju
I veckans "Möt Människan" träffar vi kommentatorn Lena Sundqvist som berättar om sin väg till kommentatorsbåset hos C More. Från början i Arvidsjaur till den resa hon befinner sig på nu.

Hon säger själv att sportintresset alltd har varit där. Var det kommer ifrån vet hon inte. Men hemma i Arvidsjaur testade Lena Sundqvist på alla lagidrotter som fanns tillgängliga. För egen del var det fotbollen som till slut var det som drog längsta strået och Lena Sundqvist berättar att hon valde gymnasium med fotbollen som grund. Målvakten Sundqvist flyttade till Piteå som 16-åring.

Hockeyn fanns dock där. Hennes bror spelade både fotboll och hockey och många av hennes killkompisar spelade hockey så intresset kom därifrån. Sundqvist berättar att hon och några kompisar åkte med det lokala juniorlaget på bortaresor under högstadiet.

Mediebanan i livet tog sin början i att hon älskade att skriva.

– Allt började när jag gick i högstadiet och gjorde prao, en vecka eller två, på Piteå-tidningens lokalredaktion i Arvidsjaur. Redan där fick jag in en fot litegrann och efter det skrev jag på frilans lite till och från, berättar Sundqvist.

Efter studenten - dagen efter faktiskt - började hon jobba som lokalredaktör på Pitetidningens lokalredakiton i Arvidsjaur/Arjeplog.

– Där började väl journalistiken men sen tog jag en lång paus från det. Det tog väl fem år innan jag började plugga, förklarar hon.

När studierna väl återupptogs kom hon in på radion av en slump.

– Vi skulle få samma redigeringsprogram till vår utbildning som de använde på Sveriges Radio. Det kom dit en från SR som skulle utbilda oss i det och denne slänger ur sig: ”Är det någon i rummet som är sportintresserad? De behöver hjälp med folk på sporten.” Det hoppade jag på ”Japp! Här är jag!”, säger hon med ett skratt och fortsätter:

– Jag fick träffa sportansvarige en gång och sen sa han att: ”Det här verkar spännande. Ut och gör en match.” Så jag gjorde en websändning för lokalradion. Jag hade aldrig kommenterat något i hela mitt liv men jag fick åka ut och göra det.

Sundqvist skrattar och berättar att hon inte riktigt vet hur allt gick till sen men efter ett antal websändningar, främst basketmatcher, fick hon ett samtal från dåvarande chefen på Radiosporten, Jakob Sillén, som ville att hon skulle vara med i deras projekt för att få fram fler kvinnliga kommentatorer.

– På den vägen kom jag in på Radiosporten och samtidigt som jag pluggade fick jag 30% anställning där. Det var flera tjejer som fick det. Man fick en egen handledare och där fick jag lära mig hur man kommenterar. Sedan fick jag ett sommarvikariat som blev fyra år, eller hur länge jag nu var där.

Skrev historia i TV

– Därefter tog hon steget över till TV där vi ser och hör Lena Sundqvist numera.

När du då klev över till TV, var det för hockeyn eller hur hamnade du där du är idag?

Hon tvekar inte i svaret.

– Jag gjorde mestadels hockey. Jag tyckte att det var lite roligare - och lättare. Många tycker att det är svårare att kommentera hockey än fotboll. Jag har alltid tyckt att det är lättare med intensiva sporter. En hockeymatch gör sig själv ganska mycket. En del tycker att det är svårt att hänga med i. När du kommenterar fotboll i radio behöver du fylla ut mer. I TV kan du vara ganska mycket tyst under en fotbollsmatch. I radion behöver du fylla mycket runtomkring. Jag är inte så bra på det runtomkring. För mig är det enklare att gå på enhockeymatch och berätta vad som händer.

{!A}

Var det en svår övergång från radio till TV?

– Det tycker jag att det var, absolut. Jag vet att jag satt i ett möte innan min första TV-match där man sa ”Säg inte det här, gör inte det här”. Massor saker som jag var van att göra. Till slut var jag mer eller mindre ”Vad vill ni att jag ska säga?!”

Din första match var Linköping mot Brynäs.

– Mm….skrattar hon.

– Det här är fortfarande ett stående skämt i branschen.

Jag får känslan av att du inte vill prata om det här….

– Nej, det är okej. Jag har gått vidare i livet… säger hon och skrattar igen.

Hon berättar:

– Jag tror inte att de som såg matchen tänkte så mycket på det men de som känner mig såg nog. Jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv. När man kommer från radion…Radion har en jättestor publik men det blir inte samma genomslag. Det var ingen som brydde sig vem som gjorde matcherna på radion. Kändes det som i alla fall. Så tar jag klivet över till TV och det är tidningsrubriker när jag ska göra min första match. ”Ikväll skrivs historia - hon blir första kvinnan att kommentera SHL”.

Ett kort andetag. Hon fortsätter:

– Förutom att den press jag satte mig på mig själv så var det det här också. Jag hade känslan av att det var ganska många som kollade på matchen för att det var jag som gjorde den och om jag ska vara ärlig så hade jag också känslan av att ganska många ville att jag skulle misslyckas. Så jag var så fruktansvärt nervös. De som jag jobbade med den dagen… vi skrattar fortfarande åt det idag. Jag får fortfarande lite ont i kroppen av att se de bilderna idag. Jag ser att jag har panik och bara vill därifrån. Sen var det skitroligt. Jag minns hur axlarna gick ner i den tredje perioden och kände ”Jaha! Jag har gått med axlarna under öronen hela dagen!”

Under en säsong följer man ju med och det är lätt att snappa upp trender och annat men var börjar din research, kanske mest i början av säsongen? Hur mycket har du med dig till matcherna?

– Jag börjar förbereda några dagar innan match. Framför allt i början av säsongen sen får man, som du säger, lite mer gratis. I början av en säsong ska du dels lära dig alla nyförvärv. Jag har ett dokument per lag med spelarbiografier mer eller mindre. Deras bakgrund, ålder, längt, vikt, moderförening, tidigare klubbar, statistik från förra säsongen, andra säsonger som stuckit ut. Vann han poängligan någon gång? Vann han tacklingsligan? Det har jag på varje lag alltid och de uppdaterar jag efterhand.

Hon fortsätter:

– Sedan får man sätta sig med det aktuella. I början av säsongen är det svårare men sen kommer trender - mål flera matcher i följd och andra saker. I början nöter jag nummer och namn så jag kan alla nummer i varje lag. En del nummer sitter kvar. Men jag släpper matcher väldigt fort. ”Om du frågar mig dagen efter en match vem som vann så fungerar mitt huvud så att det går tillbaka: Vem intervjuade jag efter matchen? Joel Lundqvist. Jaha. Då vann nog Frölunda. Hur mycket vann dom med?”

{!B}

Hur många matcher blir det i veckan?

– Det är lite olika. Jag är anställd och då ska jag göra 100 matcher på ett år och det allra mesta är hockey, men inkluderar även studio och slutspelsmatcher. Vissa veckor blir det två matcher, vissa blir det fyra och i slutspelet blir det mer eller mindre varje dag.

Hur håller du isär det då? Det är ju olika serier varje dag?

– Att hålla isär när man väl är där är inte så svårt. Då är jag så fokuserad och de andra matcherna hänger jag med i ändå. I Hockey-VM kan du ju göra tre matcher på en dag…. Det är lite svårare, säger hon och skrattar.

Händer det att tjejer kommer fram till dig och frågar om hur de ska börja?

– Det händer. Kanske inte så mycket att de kommer fram men att de hör av sig på sociala medier. Det är killar som hör av sig också så klart. Men det är klart att det värmer lite extra när det är unga tjejer som hör av sig. Att de någonstans kan se att deras dröm är möjlig.

Hur skulle du sammanfatta den gångna säsongen?

– Oj, det är svårt att sammanfatta en säsong som känns som att den inte blev av. Det blev den ju, vi spelade 52 omgångar men… Vi har ingen vinnare. Vi fick aldrig göra det roligaste. Det blev en otrolig omställning. Jag skulle jobba med slutspelet och kvalet och var inställd på att en jobbig tid mentalt skulle börja. Men det är samtidigt den roligaste tiden på säsongen - och så blir det ingenting. Och är det någon gång man har insett ens relation till ligan så är det nu. Den saknaden. Jag var nästan apatisk under de första veckorna.

Vilken blev din sista match för säsongen?

– Rögle - Malmö.

Om vi blickar framåt, hur går tankarna inför nästa säsong?

– I vanliga fall brukar jag vara helt slut såhär års och jag brukar nästan bli frustrerad på folk som räknar ner dagarna till nästa säsong. ”Låt mig vara ledig först!” Men nu har jag inte alls den känslan. Nu vill jag att det ska börja också.

Semestern blev ofrivillig. Men den är här. Snart är hockeyn dock igång igen och Lena Sundqvist kommer att vara på plats.

Sixten Funqvist
Huvudpartner
Officiell Partner