SHL-minnet: Brynäs SM-guld 1999
Säsongen 1998/99 tog Brynäs klubbens tolfte SM-guld, men det var långt ifrån någon spikrak väg till firandet. Gävlelaget, med spelare som Janne Larsson, Ove Molin, Tom Bissett, Pär Djoos, Tommy Sjödin, Roger Kyrö och Johan Holmqvist i truppen, slutade femma i grundserien efter att ha tagit 76 poäng på 50 matcher.
– Vi var inte med i någon topplagsdiskussion överhuvudtaget. Sedan föll allt på plats och vi byggde upp ett självförtroende längs vägen, säger Janne Larsson.
När kände du att det kunde räcka riktigt långt för er?
– Spelmässigt var det relativt stabilt, men utan att riktigt klättra. Vi låg fyra, femma länge. Vi kände att vi var ett topplag, men MoDo var rätt rejält överlägset den grundserien, säger Janne Larsson.
Besegrade Djurgården och Luleå
I kvartsfinal väntade tabelltrean Djurgården, en matchserie som Brynäs vann med 3-1. I nästa runda ställdes Brynäs mot Luleå och det skulle visa sig bli en tajt historia. Den femte och avgörande matchen gick till övertid och där var det en oväntand matchhjälte. Det matchavgörande målet gjordes nämligen av Andreas Custemo. Vilket skulle visa sig bli hans enda mål den här säsongen.
– Om jag kommer ihåg rätt var det (Peter) Nylander och (Göran) Hermansson som jobbade fram pucken. De var enormt laddade. Vi spelade mycket på tre kedjor och de hade inte mycket speltid, men de var grymt energiska och jobbiga att möta. De hade inte de största rollerna, men var jätteviktiga för oss, säger Janne Larsson.
{!B}
"All media skrev att vi skulle bli totalt överkörda"
Custemos fullträff säkrade Brynäs första finalplats på fyra år och för motståndet stod storfavoriten MoDo, som hade tagit hem grundserien i överlägsen stil. Ö-vikslaget hade samlat ihop hela 103 poäng, 21 poäng före tvåan Färjestad. Mellan Brynäs och MoDo skiljde 27 poäng. Faktum är att Brynäs hade närmare till jumbon Björklöven (41 poäng) än vad de hade till MoDo.
– MoDo var långt före alla den säsongen. Dels hade de ett bra lag naturligtvis och dels spelade de ett strikt 1-3-1-spel, som de var väldigt bra i, säger Janne Larsson.
Med tanke på hur bra Ö-vikslaget hade varit i grundserien var det inget snack om vilket lag som gick in i finalserien med favoritskapet.
– All media skrev att vi skulle bli totalt överkörda och att vi inte hade något där att göra. Det kommer jag ihåg, säger Larsson och fortsätter:
– Då hade vi byggt upp något så pass bra som gjorde att vi trodde på det. Vi kände oss inte alls slagna. Egentligen var det ett ganska tacksamt läge, att ingen trodde på oss. Men jag kommer ihåg att vi blev mer eller mindre överkörda spelmässigt i match ett och tre uppe i Örnsköldsvik, säger han.
När tre matcher var spelade var det 2-1 i matcher till MoDo, vilket betydde att storfavoriten hade två chanser på sig att avgöra. Den fjärde matchen spelades i Gävle, och ett tag såg det ut att bli en rätt komfortabel resa för MoDo mot guldet.
– MoDo gjorde 4-1 i början på andra perioden. Då kände nog MoDo att de hade oss, men jag minns att vi petade in 2-4 ganska tajt därpå och att vi fick energi att kämpa vidare. Johan Lindström gjorde ett kämparmål i slutet av andra. I tredje perioden jagade och jagade vi och om jag minns rätt skapade vi del chanser, säger Janne Larsson.
Bissett hade en nyckelroll
Till slut kom också kvitteringen genom Brynäs målspruta Tom Bissett. MoDo svarade med att sätta 5-4 när drygt tre minuter återstod av tredje perioden.
– Det var första gången vi började prata i termerna: ”Nu kan det bli jobbigt”. Då gjorde vi 5-5 direkt i bytet efter. Det var en dump som studsade turligt och hamnade framför deras mål och Bissett slog in pucken via Alavaaras skridsko tror jag. Ett riktigt flytmål. Plötsligt var vi tillbaka igen och då var känslan att de började bli osäkra. Känslorna svängde fram och tillbaka, och publiken var i extas. Det är nästan så att jag kommer ihåg de här minuterna mer än den femte och avgörande matchen. Den fjärde matchen och vändningen betydde otroligt mycket för oss, säger Janne Larsson.
{!C}
För när de flesta väntade sig en förlängning klev Tom Bissett fram igen och gjorde sitt tredje mål för matchen. Efter fint förarbete från Pär Djoos och Ove Molin satte amerikanen 6-5 med endast 32 sekunder kvar av tredje perioden.
– Det många inte kommer ihåg är att Magnus Wernblom hade ett farligt skott med typ två sekunder kvar som tog i utsida stolpe. Där hade det kunnat bli 6-6, säger Larsson.
Om det var klar fördel för MoDo inför match fyra upplevde Janne Larsson att det var hans lag som hade momentum inför avgörandet i Örnsköldsvik.
– Efter den matchen kände vi oss mentalt starka. Jag tror aldrig jag har haft den känslan vare sig före eller efter. På bussen till Ö-vik kände vi att vi kommer att vinna det här. För det spelar ingen roll hur mycket de leder med så vet de att vi kan komma ikapp. Det är inte ofta man har den känslan, säger Janne Larsson.
Vann avgörade matchen på bortaplan
Vi låter Janne Larsson även beskriva den femte och avgörande finalen.
– Vi fick en rätt bra start och Ove (Molin) gjorde 1-0 relativt tidigt i powerplay. 2-0 gjorde Roger Kyrö. MoDo kom ikapp till 2-2 i slutet av andra perioden. Kyrö gjorde ett viktigt mål i tredje perioden och den ledningen kunde vi spela på. Efter det var vi tillbakatryckta, men ”Honken” var fantastisk i målet och räddade något friläge från Sedin bland annat. Sedan hade han någon räddning när pucken styrdes i ribban och över. Sedan fick Ove sätta pucken i tom bur. Ett klassiskt mål när han jublade innan han sköt, säger Janne Larsson, som följde upp sina 59 poäng i grundserien (flest i ligan) med att göra 14 poäng i slutspelet.
{!A}
I den här intervjuserien när vi är lite nostalgiska är det vissa spelare som har haft svårt att komma ihåg särskilt mycket, men du minns många detaljer. Vad tror du det beror på?
– Det var en speciell matchserie. Vi var uträknade flera gånger och ändå lyckades vi komma tillbaka. Det har etsat sig fast på det sättet, säger Janne Larsson,
Vad var det hos er som gjorde att ni gång på gång lyckades komma tillbaka från tuffa lägen?
– Vi hade en otrolig sammanhållning i gruppen. Sedan måste vi nämna tränarna Roger (Melin) och Gunnar (Persson). De hade ett lugn som spred sig. Vad resultatet än var kände vi ett lugn. Det blev aldrig hetsigt och vi visste vad vi kunde och vad vi skulle göra. Vi hade vår plan och hade ändrat vårt spel lite inför finalserien. Vi spelade lite rakare och enklare för att inte fastna i deras 1-3-1-spel. Dessutom hade ett vi ett fantastiskt målvaktsspel och ett bra powerplay, om jag minns rätt, säger Larsson.
Er kedja med dig, Ove Molin och Tom Bissett var också en bidragande faktor med sammanlagt 200 poäng i grundserie och slutspel. Har ni mycket kontakt nuförtiden?
– Inte jättemycket med Bissett, men han var faktiskt i Sverige i augusti. Han var på en 50-årsfest i Skåne. På väg upp mot Stockholm och Gävle passerade han Ängelholm och vi träffades och pratade. Jättetrevligt. Vi hörs via sms eller mail ibland, men det är lite för långt mellan gångerna, men du vet hur det kan bli, tiden rullar på. Men Djoos, Molin, Sundlöv och jag spelar lite golf hemma i Gävle på somrarna, tidiga morgonrundor, säger Larsson.
{!D}
Här kan ni läsa fler reportage i vår serie SHL-minnet.
